Summa sidvisningar

torsdag 30 juni 2011

Ghost:/Gamla Aftonbladetbloggare

Ni som söker gamla Aftonbladetbloggare, gå hit:

http://gamlaaftonbladetbloggare.wordpress.com

Någon har lagt ner ett fantastiskt jobb och sammanställt en lista på ca 180 AB-bloggars nya adresser.
Heders!

Ghost:/Ode om den odugliga ormen Slake

(Stackare, men hoppet är det sista som överger ormen)

Ormen Slake saknar stake
Ormen Slake suckar tungt
Ormen Slake är en krake
och han tvingas ta det lugnt

Ormen Slake går på krogen
för att ragga upp en tjej
Men det enda han får höra
är ett nej och åter nej

Bakom Slakes böjda rygg
fnittrar en ormflicka stygg:
"Ett ligg med kraken Slake
är ett riktigt odugligg"

onsdag 29 juni 2011

Ghost:/Av var och en..., åt var och en...

Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Alltså: Alla bidrar med det de kan, orkar och förmår och alla har rätt att få sina grundläggande behov  tillfredsställda.
I ett sådant samhälle vill jag leva, och i en sådan värld.

Ghost:/Han är nära nu...

Han är nära nu
Fortfarande utom synhåll
men jag hör hans
fotsteg närma sig

Racet började redan
den dag jag föddes
Sedan dess har
han stundom varit
tätt inpå mig,
stundom har
avståndet utökats

Han är en märklig
figur som besitter
unika egenskaper
Han har tävlat mot
allt levande sedan
tidernas begynnelse
Obesegrad hittills

Somliga finner honom
skrämmande hotfull
Jag har förlikat mig
med att han har ett
uppdrag som han
plikttroget utför
utan mannamån

Jag viker mig med
sorg i hjärtat
men utan fruktan

Ghost:/I en röd liten stuga...


I en röd liten stuga ner´ vid sjön vill jag bo, sjöng Bertil Boo (tror jag det var) på 1950-talet.
Nån gång nästa år hoppas och tror jag att även jag ska bo i en röd liten stuga, med vita knutar, ner´vid sjön. Just den stuga som ni ser på bilden.
För tillfället genomgår den en omfattande upprustning och renovering som tar sin tid och inte lär vara klar i brådrasket. Det är mycket som behöver fixas.
Men jag har tålamod. Den som väntar på något gott...

tisdag 28 juni 2011

Ghost:/Sekundsnabb lycka

Du har sju sekunder på dig för att lyckas, skriver Aftonbladet.
Inga problem. Jag brukar klara det på fyra sekunder.

Ghost:/Sex, sand och stjärnor

Aftonbladet presenterar ett astro där man utlovar det bästa sexet för just mitt/ditt stjärntecken. "Låt stjärnorna guida dig i sängen", lyder budskapet.
Det påminner mig om en riktigt usel Kålle- och Adahistoria. Eftersom jag är ohämmat förtjust i dåliga historier bara måste jag berätta den.
Kålle och Ada hade för första gången åkt på semester på olika håll - Ada till Kanarieholmarna och Kålle till Hollywood. Ada skrev vykort till Kålle:
"Här ligger jag i sanden och tittar på stjärnorna..."
Kålle svarade:
"Här ligger jag på stjärnorna och tittar i sanden..."

Ghost:/Trosor och myror i byxorna

Kenta frågar i dag Aftonbladets sexolog Linn Heed var han kan köpa sexiga underkläder till sin flickvän.
Linn Heed konstaterar att vad som är sexigt ofta avgörs av tycke och smak. Och så ger hon några tips på inköpsställen.
Jag för min del vill bara komplettera den goda Linn. Hon har glömt ett par prisvärda boutiquer med hetsande urval för många tycken och smaker:
Myrorna och pingstkyrkans second handbutiker har damunderkläder som kan få de mest slokande manliga kroppsdelar att fröjdefullt sträva mot himmelens höjd, bara man har tron och rätt inställning. För att formulera det lite reklammässigt kan man säga så här ungefär:
Av trosor från Myrorna får mannen myror i byxorna.
 http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/fragalinn/article13242968.ab

Ghost:/Underskatta aldrig slumpen 2, eller snutens stulna bil

Jag avslöjar ingen hemlighet när jah skriver att en av mina bakgrunder är kriminell knarkare. Det har jag skrivit förr. Under den tiden inträffade en del sorglustiga händelser, mest sorgliga men också somliga som var lustiga i en eller annan mening.
Följande hände för 10-15 år sedan:
Jag hade varit hemma hos en kompis i en mellansvensk stad belägen i en kommun med ca 250000 invånare. Den stulna bil jag färdades i hade jag parkerat några kvarter bort. Det var en hederssak bland rövare att aldrig ställa en tjålburk (stulen bil) alldeles i anslutning till en kamrats bostad.
När jag återvände till den stulna bilen och precis hade placerat rumpan i förarsätet gled en svart Volvo fram runt hörnet. Rutinerad som jag var förstod jag vad klockan var slagen. Det var kriminalpoliser. Jag klev ur och ställde mig med händerna på biltaket innan krimbilen ens hade stannat. Det skulle de i vilket fall som helst ha krävt av mig.
Färd till polishuset i Volvon. Förhör. Jag nekade  till bilstöld. Förklarade att jag hade tänkt stjäla bilen men inte hunnit eftersom ni poliser kom före. Och att tänka stjäla en bil finns det ingen paragraf man kan fällas till ansvar för i brottsbalken. Hade ni poliser väntat med att uppenbara er och gripa mig tills jag kört en meter, då hade ni kunnat få mig anhållen och åtalad.
Åklagaren höll med. På kvällen släpptes jag, till krimmarnas stora förtret. Det fanns ingen grund för anhållande eller åtal.
Den stulna bilen blev naturligtvis beslagtagen så framåt natten stal jag en annan bil. På morgonen ringde min mobil. Det var krimmaren från dagen före. De hade uppenbarligen tagit mitt mobilnummer medan jag satt i förhör.
- Min bil blev stulen i natt. Var det du, din jävel, väste han.
Jag nekade förstås och avslutade samtalet. Sedan öppnade jag handsfacket och tittade i handlingarna. Mycket riktigt - bilen ägdes av just samme krimmare som hade förhört mig för bilstöld dagen före.
I det läget var det en biltjuv som fort som fan övergav fordonet. Att bli gripen för stöld av en polisägd bil skulle inte ha varit roligt. De flesta krimmare är om inte trevliga så åtminstone korrekta. Men stölden av hans bil skulle utan tvekan av denne krimmare ha betraktats som ett personligt angrepp. Och personliga angrepp gör poliser så förbannade så att de blir benägna att utkräva hämnd i polishusets mest avlägsna och undangömda cell.
Det kan jag förstå. Och hur skulle jag ha kunnat övertyga denne polis att det var av en ren slump jag råkat stjäla just hans bil. Han skulle givetvis ha trott att jag spårat hans bil och adress via fordonsregistret i syfte att stjäla just den och ingen annans, bara för att jävlas. Det skulle jag också ha trott i hans situation.
Ty vilka var oddsen för att jag av ren slump skulle råka ta just hans bil? Hur många bilar finns det i en kommun med 250000 invånare? Femtiotusen? Hundratusen? Hundrafemtiotusen? Hur som helst måste oddset ha varit minst 1 mot 50000, troligen betydligt högre.
Så underskatta aldrig slumpen. Den kan åstadkomma de märkligaste ting.
Lyckligtvis har jag slutat både knarka och stjäla, så just den här sortens slump lär jag aldrig komma i samröre med igen. Det är jag förbannat glad för.
Glada är säkert de medborgare som får behålla sina bilar också. Oavsett om de är poliser eller vanliga civilister.

PS. Att det här inlägget rubricerats "Underskatta aldrig slumpen 2" beror - som den intellligente läsaren naturligtvis förstår - på att jag tidigare skrivit ett annat inlägg som kallas "Underskatta aldrig slumpen". Scrolla och ni ska finna.

Ghost:/Viktig trafiksäkerhetsinformation

Här följer viktig information från Spökrepublikens trafiksäkerhetsverk:
Det är inte farten som dödar. Det som dödar är tvärstoppet vid sammanstötning med annat fordon eller föremål.
Undvik därför sammanstötningar och tvärstopp i görligaste mån.

Ghost:/Terrorism och terrorism

Vad är egentligen skillnaden, ur ren terrorismsynvinkel, på en självmordsbombare som spränger sig själv och ett antal oskyldiga i luften på en marknad i Kabul och en raket som avfyras från ett obemannat flygplan mot ett hus i en pakistansk bergsby och ett antal oskyldiga stryker med?
Vi börjar med likheterna. Bomben och raketen är lika vidriga. De oskyldiga på marknaden i Kabaul är lika oskyldiga som de oskyldiga i det pakistanska huset. De döda är lika söndersprängda och brända på marknaden som de är i huset. Båda är lika folkrättsvidriga men det låtsas västvärlden inte om eftersom USA är stort och mäktigt.
Men i övrigt finns det en rad skillnader. Bomben är den fattiges vapen, billig att tillverka och gjord av enkla beståndsdelar. Raketen är ett dyrt, högteknologiskt målsökande vapen. Likaså det förarlösa flygplanet - drönaren - från vilket raketen avfyras.
* Självmordsbombaren tar med sig själv i döden. Drönaren manövreras från en bunker i USA av en militär officer eller en CIA-tjänsteman som efter arbetsdagens slut går hem till familjen och äter middag, leker med barnen, tittar på TV och älskar med hustrun/maken.
* Det överväldigande flertalet självmordsbombare slår till i sitt hemland. Drönarna opererar alltid utanför sitt hemland USA och alltid i fattiga länder som Afghanistan, Pakistan, Irak och Jemen, för att nämna de jag känner till på rak arm.
* Självmordsbombarna är islamistiska, ondskefulla svartskallar. Drönarna manövreras av trevliga, kristna amerikaner.
* Självmordsbombningarna fördöms ihärdigt och skarpt av västliga liberala och socialdemokratiska medier och hemska bilder publiceras. Drönarna och raketattackerna nämns knappt överhuvudtaget, trots att de är mångdubbelt fler, och bilder efter en raketattack kan jag inte påminna mig ha sett.
Nu finns det de som påstår, bland annat våra bombliberala svenska tidningar - av historielöshet, okunskap eller av politiskt egenintresse - att USA bekrigar fattiga länder för att utrota terrorismen och införa demokrati.
Det ska vi nog ta med en nypa salt. USA har, möjligen med undantag för andra världskriget, fört krig för att befrämja sina egna intressen. Detta långt före attacken mot World Trade Center. I själva verket finns det inget land som fört så många krig som USA sedan nationens grundande. Och krigen har alltid förts utomlands, i den amerikanska kapitalismens intresse. Huruvida det rått demokrati eller diktatur har inte haft någon betydelse.
Oftast har dock inte krig varit nödvändiga för att uppnå målen. Diplomatiska manövrer och CIA-manipulationer har räckt. Som i Iran på 1950-talet då den folkvalde ledaren Mossadeq störtades och den USA-vänlige shahen återinsattes på tronen. Eller Chile på 1970-talet då den folkvalde Allende störtades och militärdiktatorn Pinochet tillsattes, i båda fallen med CIAs aktiva stöd. Listan kan göras lång.
Nu handlar det om Irak och Afghanistan. Men den som inbillar sig att Saddam störtades för att USA ville införa demokrati är nog ute och cyklar. Där liksom i Afganistan handlade - och handlar - det om att tillsätta USA-trogna regimer.
Det gäller den sista kvarvarande oljan. Men Afganistan har väl ingen olja, kanske någon invänder. Nej, men Irak har. Och Iran. Titta på kartan: På ena sidan om Iran ligger Irak, på den andra ligger Afghanistan.
Krigsmuller mot Iran har hörts i åratal, med landets anrikning av uran som svepskäl. När kriget mot Iran inleds är det viktigt för USA att ha allierade, inte fiender som grannländer. Det är av avgörande betydelse.
När det kriget kommer, tro då inte att det gäller urananrikningen eller att skänka landets förtryckta befolkning frihet.
Det gäller oljan. Och makten. Och hela den ohyggligt blodiga härligheten.

måndag 27 juni 2011

Ghost:/Opinionsundersökningar...

Opinioner är som vindarna, de blåser kors och tvärs, än hit och än dit.

Läser nu att de rödgröna leder över alliansen i de senaste mätningarna. Detta är varken något att glädjas över eller att sörja över, oavsett om man håller på den ena konstellationen eller den andra.

Vill påminna om opinionsläget något år efter valet 2006. Då ledde de rödgröna med något tiotal procentenheter över alliansen. Försprånget var ointagligt, påstod valanalytiker och andra så kallade experter. Alliansen var dömd att förlora 2010.

Sedan vet vi hur det gick. Sådana är opinioner, lika pålitliga som domedagsprofeters förutsägelser om jordens undergång.

PS. Apropå opinioner kan jag inte underlåta att citera Clint Eastwoods rollfigur Dirty Harry:
"Opinions are like assholes, everybody´s got one."

Ghost:/Fram med solstol och parasoll!

Nu kommer högsommarvärmen. Ta fram solstol och parasoll, uppmanar Aftonbladet.

Det ska jag göra. Solstolen ställer jag framför datorn, inomhus.

Parasollet placerar jag i drinken.
http://www.aftonbladet.se/vader/sverigesbastavader/article13233214.ab

Ghost:/Underskatta aldrig slumpen, eller hur jag stötte ihop med min spanske vän Carlos

Underskatta aldrig slumpen. Det fick jag lära mig på ett högst påtagligt sätt sommaren 1970.
Så här var det:
Under tre år fram till 1969 hade jag praktiskt taget dagligen umgåtts med en spansk universitetsstudent, låt oss kalla honom Carlos, i Stockholm. Vi var båda aktivister i Vänsterns Ungdomsförbund och Vietnamrörelsen och var dessutom kompisar privat.
1969 flyttade jag från Stockholm. Jag hade fått ett bra jobb på annan ort och Carlos och jag kom ifrån varandra. En tid efter min flytt höll vi kontakt men sedan avbröts den. Han hade sitt och jag hade mitt och det blev som det blev.

Sommaren 1970 reste jag och två kamrater till Spanien, delvis som turister, delvis i annat ärende som inte har någon betydelse för berättelsen. Vi bilade genom Europa i en Volkswagenbuss och landade i San Sebastian, en stad i norr några mil från gränsen till Frankrike, i Baskienland.
Vi parkerade intill den härliga playa som finns mitt i staden. Det var i skymningen och stranden var så gott som öde. Men några turistfordon stod parkerade på samma sätt som vi hade parkerat.
Efter en stund kom en amerikan över, knackade på bussens ruta och frågade om vi ville komma över till hans buss för att dricka en whisky och spela kort. Mina kamrater var trötta men jag hakade på. Amerikanen och jag satt väl ett par timmar och pimplade, snackade och blev lite smålulliga.

När jag återvände till vår buss var det kolmörkt. När jag klivit in hörde jag från ett dunkelt hörn av bussen en röst som pratade svenska med omisskänlig spansk brytning. Jag gav mig in i konversationen och tänkte inte mer på det, att det fanns en spanjor som kunde svenska var ju inte så märkligt. Nånstans i bakhuvudet tyckte jag att jag kände igen rösten men slog bort det - det kunde ju omöjligen vara Carlos.
Men efter några minuter hör jag den spanska stämman med den svenska brytningen utbrista:
"Den där jäveln" - han hade ett drastiskt språkbruk - "känner jag igen. Är det du"...och så mitt namn.
Och sannerligen var det inte min kompis Carlos som hittat vägen till vår buss. Han hade varit ute och kvällsstrosat och upptäckt vår buss med svensk nummerplåt och tagit tillfället i akt att få snacka lite svenska med svenskar och återuppliva lite svenska minnen.
Det visade sig att han återvänt till Spanien från Sverige något halvår tidigare och i Spanien avsåg han att stanna.

Men vilka var egentligen oddsen för att den första spanjor jag skulle stöta på i Spanien var min gamle polare Carlos? Ca 1 mot 40000000 (40 miljoner), noga räknat. Ungefär så många invånare hade Spanien vid den här tiden.

Så gör aldrig misstaget att underskatta slumpen. Det totalt osannolika kan alltid inträffa, när som helst. Det kan vara bra att tänka på, exempelvis för folk som sysslar med riskkalkylering.

söndag 26 juni 2011

Ghost:/Konsten att få en kvinna att komma och gå

"Så får du henne att komma", upplyser Aftonbladet oss om. Tyvärr i Plussektionen som man måste prenumerera på för att få läsa.
Men i just det här fallet spelar det ingen roll. Jag är nämligen mer intresserad av hur jag ska få henne att gå än hur jag ska få henne att komma.
Kan Aftonbladet informera om det? Helst i nättidningen.

Ghost:/Att erövra friheten

"När du ber någon annan om frihet blir du aldrig fri. Frihet är något du måste åstadkomma själv." (Fritt översatt citat av den revolutionäre medborgarrättskämpen Malcolm X under USAs 1960-tal. Han blev mördad. Givetvis.)
Jag vill göra ett litet tillägg.:
Frihet är något du måste åstadkomma själv i samárbete med andra.

Ghost:/En svår skilsmässa

Jag har just genomgått en svår skilsmässa. För några timmar sedan övergav mig Lilla Miraklet (hennes mamma medföljde). Det känns tungt och det lär dröja ett tag innan jag hämtar mig.
Miraklet och Sambon gav sig ut på landet där arbete väntar med renovering av en nyinköpt kåk. Äldsten och jag blir kvar i stan eftersom han har läkarbesök och andra angelägenheter som måste skötas.
Så nu får vi riktigt rå om varandra, Äldsten och jag. Fast det finns viss risk att vi mer kommer att rå om varsin dator...

Ghost:/Sven "Plex" Pettersson och andra TV-kändisar

Sven "Plex" Pettersson, mångårig medarbetare på SVTs sportredaktion, är död. Detta bedöms av Rapport vara en så stor händelse att den får äran att utgöra förstanyhet i morgonens sändningar. Att Plex avlidit slår ut allt annat som hänt i Sverige och världen och ägnas flera minuter av sändningen.

Detta säger något om vilken vikt TV-journalister fäster vid sig själva. De tror, om inte att de är världens medelpunkt så bra nära.

Jag har haft det tvivelaktiga nöjet att stöta på TV-journalister i olika sammanhang under mitt liv, både yrkesmässigt och mer slumpartat. En sak har de haft gemensamt: Övertygelsen att allt ljus ständigt ska vara riktat mot just dem, annars är det något fel på världsordningen och de blir djupt sårade och/eller rent av förbannade.

Just Plex Pettersson stötte jag ihop med av en slump. Det var i början av 1970-talet. Vi råkade samtidigt befinna oss på Stora Hotellet i en mellansvensk stad. Till en början var allt lugnt och fridfullt men efterhand som Plex blev allt fullare blev han också allt gapigare och otrevligare, framför allt mot personalen. Restaurangen var full på gränsen till överfull och servitriserna och servitörerna var stressade. Men Plex krävde hela tiden omedelbar service. Att det fanns andra gäster som också ville bli serverade tog han ingen som helst hänsyn till. Han skulle komma i första hand, så var det bara. Han var högljudd och krävande och till slut var all uppmärksamhet i lokalen riktad mot honom, dock inte på ett sympatiskt sätt.

Att få uppmärksamhet och stå i centrum var väl antagligen vad han ville och var van vid. Trots hans överdrivna självuppskattning och otrevlighet vid detta tillfälle önskar jag att han får vila i frid. Men ännu mer önskar jag att de som eventuellt tvingas tillbringa evigheten i samma himmel som han slipper uppleva hans domderande. Förhoppningsvis finns det något dämpande i himlens apotek.

En annan TV-kändis av ungefär samma skrot och korn var Bengt Nordlund, på sin tid programvärd i det populära programmet Café Norrköping. I rutan var det en mycket trevlig och sympatisk man men i verkligheten var han annorlunda.
Jag hade å yrkets vägnar blivit medbjuden på jungfruturen för färjeförbindelsen mellan Norrköping och Riga, en färjeförbindelse som inte blev långvarig. Detta var i början av 1990-talet, en kort tid efter det att de baltiska staterna gjort sig självständiga efter Sovjetunionens sammanbrott.
Flertalet passagerare stod snällt och väntade på att färjepersonalen skulle visa dem till deras hytter. De upprätthöll en normal köordning med normalt hyfs.
Plötsligt dök Bengt Nordlund upp. Han brydde sig inte om någon kö utan trängde sig raka vägen längst fram och krävde att bli förd till sin hytt omedelbart. Jag tror att alla vi andra blev så perplexa att vi inte kom oss för med att protestera.

Vid bjudmiddagen med påföljande dans på kvällen blev Bengt Nordlund rejält full och började bli handgriplig och tafsa på de kvinnor som fanns ombord. Nu var övriga medpassagerare dock ingte så perplexa längre. När handgripligheterna och tafsandet hade fortgått ett tag och ilskan börjat breda ut sig var det tre manliga medpassagerare som tog varsitt stadigt grepp om herr Nordlund, förde honom till hans hytt och tillhöll honom att stanna där vid risk att det annars skulle uppstå blodvite. Nordlund stannade.

Exakt samma beteende som Bengt Nordlund uppvisade den store TV-allsångsledaren Bosse Larsson på en tillställning i en sydnorrländsk stad i början av 1980-talet. Bosse Larsson hade deltagit i ett publikrikt evenemang i vilket jag hade ett finger med i spelet. Vid den efterföljande middagen med dans trodde antagligen herr Larsson att han var kungen av charmörer i sällskapet och tog sig friheter som inte bara tangerade gränsen utan gick långt utöver den. Han klämde på och kramade damer både här och där men när han tog ett stadigt grepp i skrevet på en kvinna hade både kvinnor och män fått nog. Även herr Larsson fördes bort på ett bestämt men icke våldsamt vis.

Mitt sista exempel är mysgubben Ingvar Oldsberg. Jag satt i godan ro med några vänner på en Hamletrestaurang och åt. Det var en lugn kväll, innan Oldsberg störtade in. Redan i entrén höjde han båda armarna över huvudet och tillkännagav med hög stämma: "Hej, här kommer jag".
Sedan var det full rulle, med betoning på full. Ingvar Oldsberg hade en enastående förmåga att sätta sprätt på personalen och även att vandra runt till övriga gäster och mer eller mindre öppet - mest mer - kräva beundran och uppmärksamhet.
Till sist tröttnade både personal och medgäster. Polis tillkallades och Oldsberg fick tillbringa natten i fyllecell vilket dagen efter rapporterades i lokalpressen.

Jag har fler exempel men ni har nog fattat min poäng. För balansens skull ska jag dock tillägga att jag också träffat TV-kändisar som uppfört sig praktiskt taget normalt. Men överrepresentationen av egotrippade är påfallande.

Det är denna skeva uppfattning av TV-kändisskapets betydelse som får Rapportredaktionen  att utnämna Plex Petterssons död till dagens viktigaste nyhet. Rapportmedarbetarna ingår ju själva i denna kändiskrets och i deras sneda världsbild går TV-kändisskap inte att överskatta.

Jag för min del tror att TV-kändisskap vållar obotlig skada på självbilden, på dem som inte av en eller annan anledning är immuna. Kanske genom en god uppfostran vilken lärt vederbörande att inte alltid sätta sig själv i centrum och att inte vara odräglig.
Men sådan god uppfostran verkar vara ovanlig.

Ghost:/Har ni försökt skita med dinglande ben?

Med anledning av att jag är på besök hos Lilla Miraklet, Äldsten och hans Sambo ska jag reprisera ett inlägg som jag första gången publicerade för drygt två år sedan  när de var nyinflyttade i sin lägenhet. Inte Lilla Miraklet förstås, hon var inte påtänkt då.

Lägenheten är jättefin. Snygg och i ett lugnt och lummigt område. Ändå bara ett stenkast till centrum.
Praktisk är den också. Utom på en punkt.  Toastolen är av den där modellen som monterats på väggen. Och den har monterats för högt.

Det ställer till problem.

Har ni försökt skita med dinglande ben? Det är inget jag rekommenderar.
Jag är van  att skita med fötterna fast parkerade på golvet.

Men när jag kliver in för morgontömningen hos Äldsten och hans familj måste jag bära med mig en hushållstege för att överhuvudtaget komma upp på toastolen. Och jag är inte särskilt kortväxt, snarare av normallängd.

Sen blir jag sittande.

Med benen dinglande.

Har ni försökt krysta och pusha och trycka utan båda fötterna fast förankrade i golvytan? Det ska ni vara glada för att ni inte har. Peristaltiken vägrar blankt att fungera, den inte ens funderar på att sätta igång.

Det blir liksom ingen styrka och kraft.
Ingenting händer.

Efter några försök rinner dessutom själva beslutsamheten ur ens själ och sinne.
Man blir sittande.
Tom i själen.
Men fortfarande full i tarmen.
När det  borde vara tvärtom. Tom i tarmen och full i själen, full av lättnad
Efter sisådär trekvart klättrar jag ner för stegen.
Med oförrättat ärende.
Begriper inte hur Äldsten och Sambon klarar av sina dagliga vedermödor. De har försökt förklara, jag förstår rent teoretiskt men när det kommer till det praktiska går jag bet.

När situationen blir akut tvingas jag hasta iväg till närmaste krog för att låna dess toa. I något annat ärende skulle jag givetvis aldrig drömma om att gå på krogen.
Det blir dyra men prisvärda toalettbesök. Men om jag i framtiden fastnar i alkoholismens garn vet ni vad det beror på:
Att Äldstens med familj har en toastol som är monterad på tok för högt på väggen.

lördag 25 juni 2011

Ghost:/Vetenfanskapsmän

Vetenskapsmän som ägnar sig åt att utveckla allt kraftfullare atomvapen, kemiska stridsmedel, förarlösa dödsbringande flygplan och annat människofientligt fanskap borde kallas vetenfanskapsmän.

Ghost:/En jädrans smäll som inte blir av

En asteroid passerar på måndag jorden på bara 12000 kilometers avstånd. Den uppges vara stor som en buss. Men det är ingen risk för kollision, försäkrar forskarna.

Annars skulle det säkert ha blivit en jädrans smäll.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13227304.ab

Ghost:/Traditionellt midsommarfirande

Läser i bladet att midsommarhelgen präglats av fylla, mord, misshandel och olyckor.
Det har med andra ord varit ett traditionellt svenskt midsommarfirande.

Ghost:/Vill utveckla min kokkonst

Jag har kommit fram till att jag behöver utveckla min kokkonst. Har därför zappat mellan olika TV-kanaler som formligen översvämmas av griniga kockar, snälla kockar, mesiga kockar, dryga kockar, pratsamma kockar, pinsamma kockár, tvivelaktiga kockar, manliga kockar, kvinnliga kockar (kockor?) - inte så vanligt - samt en och annan chef plus en arg snickare. Hur fan han nu tog sig in köksregionerna.
Dessa kockar av olika format, humör och valörer rör i grytor, bereder köttstycken, fräser smör i pannor, hackar lök, skär upp grönsaker, saltar, pepprar och oreganoerar, garnerar, sätter in plåtar i ugnar och tar ut dessa plåtar, fixar smarriga desserter och tipsar om drycker.
Men dessa mästerkockar och mindre mästerliga kockar som TV-kanalerna kryllar av erbjuder aldrig den kunskap som jag efterfrågar:
Hur fan bereder (steker, värmer, grillar, bryner??) man fiskpinnar och gör potatisen mjuk?
Går lingonsylt eller rårörda lingon bäst ihop med blodpudding?
Och knepigast av allt. Hur fixar man förlorade ägg utan att äggen går förlorade?

Ghost:/Lilla Miraklets midsommarglädje


Så här glad var Lilla Miraklet på midsommarafton. Vi andra också, det vill säga hennes mamma, pappa och farfar. Utan nubbe, utan öl, utan vin.
Vi vuxna berusade oss på Lilla Miraklet. Var hon fick sin glädje ifrån vet jag inte. Livet kanske. Det goda livet bland människor som älskar henne.
PS. Nu ljög jag, fast det gjorde jag av ren tanklöshet. Vi drack öl. 2,8:or.

fredag 24 juni 2011

Ghost:/Ha en fin midsommar

Passar på att tillönska er som brukar titta in här hos mig en fin midsommar utan alltför mycket regn och utan alltför mycket nubbe, öl och vin. Lagom är bäst, såväl för dagen som är och dagen som följer som för den närmast omgivande mänskligheten. Tillönskar er också mycket glädje.
För er damer vill jag göra ett särskilt påpekande: Kom ihåg att allt som uppvisar resning i er omgivning under helgen inte nödvändigtvis behöver vara midsommarstång att dansa kring. Det kan lätt bli missförstånd på den punkten. Att av misstag dansa små grodorna runt det midsommarstånd enstaka herrar eventuellt drabbas av gör ett lite löjligt intryck. Jag rekommenderar i stället ornitologiska imitationer. Härma en gök - närmare bestämt en sittgök. Det brukar för det mesta vara både angenämt och tillfredsställande samt förhöja midsommarstämningen, det är i alla fall min erfarenhet. Det står också i samklang med de uråldriga fruktbarhetsriter som påstås vara förbundna med midsommaren. För de helgfirande damer som önskar ta del av fruktbarhetsriten utan att så att säga själva bära frukt  finns ju numera utmärkta preventionsmedel. Sådant hade minsann inte de fornnordiska damerna - och herrarna - tillgång till. De var hänvisade till att fruktbarhetsrita på vinst och förlust. Utvecklingen har sannerligen gått framåt.

Undrar förresten om de fornnordiska damerna och herrarna på sin tid imiterade sittgökar eller om sittgökar inte hade uppfunnits då, eller om evolutionen inte hade nått så långt eller hur det nu gick till när sittgökar skapades. Kanske skedde det på gudomligt initiativ, en dag när Gud var på ovanligt gott humör. Skulle inte förvåna mig det minsta, så gött som det är med sittgökar.

Oj då, jag märker att den här anspråkslösa midsommarhälsningen alldeles på egen hand skenar iväg åt ett håll jag inte alls hade planerat. Mitt eget intellekt är inte inblandat, det försäkrar jag. Texten akriver sig själv utan inblandning av mig på något mystiskt och oförklarligt sätt. Eller så har datorn kapats av någon främmande, okontrollerbar kraft.

 För att hälsningen inte ska spåra ur totalt och bli så ekivok att den närmar sig oanständighetens eller det rena snuskets environger är det nog bäst att jag lyfter häcken från stolen och stänger av datorn en stund. Det passar förresten bra eftersom det är hög tid att försköna mitt yttre medelst putsning (eller snarare röjning) av skägg och mustasch inför resan till Lilla Miraklet och hennes mamma och pappa hos vilka jag ska fira midsommar (för er som eventuellt inte är underkunniga om vem Lilla Miraklet är kan jag meddela att hon är mitt snart fyra månader gamla barnbarn).

Jag dock kan inte lova att jag håller mig helt borta från bloggandet varken i dag eller resten av helgen. Bloggskugga - ja. Totalt bloggmörker - knappast.

Ha en fin midsommar!

torsdag 23 juni 2011

Ghost:/Tidsfördrivning

Jag fördriver tiden
ty jag tycker
inte om den

Ghost:/Det gick åt helsike...

För ca fyra timmar sedan skrev jag att jag möjligen skulle navigera mig iväg till Systembolaget för att söka sanningen i det vin jag där tänkte inhandla. (Se föregående inlägg där jag svängde mig med latinska  fraser som jag numera inte klarar av att hantera utan största ansträngning och anstränga mig har jag inga som helst planer på att göra.)

Det gick åt helsike. Jag navigerade fel och hamnade på kvarterskrogen i stället för på Systembolaget. Inte för att det gör nånting eller spelar nån roll men jag känner mig som en person som saknar kompetens. Navigare necesse est men då ska man banne mig navigera rätt. I det här fallet blev det fel men rätt ändå, om man säger så. Vinet på kvarterskrogen har ju samma effekt som vinet från Systemet. Om man ska döma av priset borde vinet på kvarterskrogen faktiskt egentligen ha den dubbla effekten men så fungerar det inte här i världen.
Hur som helst hamnade jag i samspråk på kvarterskrogen. Med folk. Idrottsintresserat folk. Idrottsfanatiskt folk. Folk som hade de mest häpnadsväckande detaljkunskaper om diverse sporthistoria.

Exempelvis blev jag lovad en öl om jag kunde omtala vilka sex lag som var de första i den numera legendariska nordamerikanska hockeyligan NHL. Givetvis kunde jag svaret men valde att spela dum och svara fel eftersom jag inte är någon ölhävare och således inte önskade vinna en öl genom att svara rätt. Nej, nu ljuger jag.Givetvis ljuger jag till följd av för lite vin eftersom sanningen finns i vinet.  Jag klarade Montreal, New York Rangers och Toronto. På de resterande tre gick jag bet. Med den njutbara påföljden att jag slapp dricka öl och i stället fick en kaffe och likör. Visserligen på egen bekostnad, men det smakade bra ändå. Bättre än bärs.

Nästa vecka ska jag ägna några dagar åt att lära mig navigera rätt så att jag nästa gång jag tar ut kursen mot Systembolaget verkligen hamnar där också och inte på kvarterskrogen.

Eller så får jaggöra mig besväret att med några knapptryck aktivera den GPS som mobiltelefonen är utrustad med.

Ghost:/Navigerar mig till sanningen i vinet

Två latinska fraser:

* In vino veritas = i vinet (finns) sanningen.
*  Navigare necesse est = Att navigera (rätt) är nödvändigt; brukar lite slappt, särskilt av seglingsälskare,  översättas med att segla är nödvändigt.

Medan jag sitter och grunnar på dessa latinska ord överfalls jag plötsligt av stark lust att navigera mig raka vägen till närmaste Systembolag för att inhandla  vin att söka sanningen i. Sanningen och inget annat än sanningen. Utan felnavigeringar till ljugets farvatten.

Så det kan bli när man sitter och filosoferar framför sin dator....

Ghost:/ABBAs dolda propaganda

ABBAs musik var inte alls opolitisk. Det fanns dolda politiska budskap i texterna, förklarar gruppens textförfattare Björn Ulvaeus enligt Aftonbladet.
De politiska budskapen måste ha varit otroligt väl dolda eftersom inte en jävel upptäckte dem. Perfekt kamouflerade och för säkerhets skulle nergrävda på fem meters djup nånstans i en gudsförgäten urskog långt borta i ingenstans. Typ.
Men jag gillar ABBA trots att jag aldrig märkt propagandan. Eller kanske just därför.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen2011/article13221170.ab

Ghost:/Saab vid vägs ände

Nu tyder allt på att Saab har rullat till vägs ände. De anställda har inte fått sin lön. Pengarna är slut. Inga bilar tillverkas och inga bilar säljs så något inströmmande kassaflöde finns inte. Fastighetsförsäljningen som skulle ha inneburit ett litet - observera litet - kassatillskott och en temporär - observera temporär - räddning har runnit ut i sanden.
Nu är det nog dags för skroten.
Jag känner med de anställda som fått leva i ovisshet och en onödigt utdragen pina under den finansielle äventyraren Victor Muller ägarskap. Jag förstår uppriktigt talat inte varför han köpte Saab och förstår det fortfarande inte. Ty det är ju inte så att Saab har varit någon vinstmaskin. Tvärtom, Saab har decennium efter decennium varit en synnerligen pålitlig förlustmaskin. Under 25-30 år presterade Saab vinst ett enda år, resten var en radda förlustår. Det gällde när Saab var svenskägt, det gällde när amerikanska GM var ägare och det gäller under Victor Muller.
Det hjälper inte hur många gånger yrkesstolta och desperata bilbyggare i Trollhättan än upprepar sitt mantra att Saab är en bil i världsklass.
Fakta är ju att hur bra än Saabs bilar till äventyrs än är så är det nästan inga som vill köpa dem. Så ser den bistra verkligheten ut. Och att fortsätta producera bilar som ingen vill köpa kan kanske vara lockande för en finansiell kamikazepilot.
Men såna tror jag inte finns. Inte ens i Kina. En av Victor Muller och media starkt uppblåst försäljning av Saab till Kina har redan spruckit, förmodligen sedan kineserna tagit sig en närmare titt på Saabs verklighet och funnit att den är ohållbar.
De senast aktuella försäljningssamtalen - som än så länge bara är en så kallad avsiktsförklaring - kommer med största sannolikhet att sluta på samma sätt.
Helt enkelt därför att möjligheterna att Saab ska börja tjäna pengar är mindre än minimala. Och kapitalister vill tjäna pengar. Det gäller även kinesiska kapitalister.

Ghost:/När jag var ung och naiv

När jag var ung och naiv trodde jag att politiker var till för politiken.
Med tiden har det blivit tvärtom: Politiken verkar numera vara till för politikerna. Politiken har kapats av politikerna. Politiken har blivit en karriärplats för allsköns lycksökare som aldrig varit i närheten av ett normalt jobb, utom vid enstaka arbetsplatsbesök Politikerna använder politiken till att ge sig själva förmåner och villkor som vanligt folk inte ens skulle drömma om att komma i närheten av och som politikerna inte skulle drömma om att bevilja vanligt folk. Dubblerad industriarbetarlön.Väl tilltagna livstidspensioner (45000 kr/mån) vid unga år efter ett par mandatperioder i riksdagen. Ingen närvaroplikt. Inga karensdagar vid sjukdom. Fria resor. Utlandsvistelser. Många bjudluncher och bjudmiddagar. Undrar om de som bor utanför Stockholm inte har dagtraktamenten också, men det är jag inte säker på.
När ska vi återta den kapade politiken från politikerna?

Ghost:/Täcket över huvudet

Här hos mig regnar det. Ett grått, trist, strilande, tröttsamt, sövande regn.
Överväger allvarligt att lägga mig igen och dra täcket över huvudet.

Ghost:/Naket intresse avslöjas obarmhärtigt

En sak jag gillar med wordpress - där jag av outgrundliga skäl har en parallellblogg - är den utmärkta statistikredovisningen för just min/din blogg. Denna statistik är också avslöjande för vilka intressen många bloggare innerst inne har.
Ta kolumnen "Sökmotortermer" exempelvis. Hos mig har bloggläsarna mest frenetiskt sökt efter följande ord i olika konstellationer:
Tyska u-landslaget naket: Tyskland damfotboll naket; Tyskland fotboll Playboy; Tyskland u-21-landslaget nakna och så vidare.
Ja, ni förstår. Det handlar om det lilla inlägg jag häromdagen skrev om att fem flickor i Tysklands u-21-landslag låtit sig avfotograferas av Playboy där ett urval av bilderna sedan publicerats. Detta anspråkslösa inlägg leder i särklass sökmotorstatistiken hos mig. Och då menar jag i särklass.
Här kan man lugnt säga att statistiken obarmhärtigt avslöjar det nakna intresset.

onsdag 22 juni 2011

Ghost:/Konsten att regera sig trött

Socialdemokraterna behövde decennier för att regera sig trötta på den tiden det begav sig. Det var då det.
Moderaterna har klarat av samma sak på fem år.
Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna då, undrar ni kanske.
Dem har Moderaterna regerat ihjäl.

Ghost:/Midsommar med en fin tjej

I eftermiddags blev det klart att jag ska fira midsommar med den finaste tjej jag vet. Så här ser hon ut.

Om hennes mamma och pappa sköter sig får de också vara med. De får dansa små grodorna. Med varandra.

Lilla Miraklet och jag vill vara i fred och för oss själva.

Ghost:/När folket har fått nog

När folket har fått nog
samlas mänskorna på torget
och skriker ut sin vrede

Då darrar herrarna
av fruktan och
flyr eller sätter in
sina stridsvagnar

Men deras dagar är räknade
Det är bara en tidsfråga

Ghost:/Rörmokare Berglund far till Norge

Prinsessan Madeleine planerar att återvända till USA, rapporterar Aftonbladet, Rikets mest rojalistiska republikanska blaska. Där ska hon exempelvis umgås med sin fästman, Chris tror jag han heter.
Jag suckar och tänker vem fan bryr sig. Jag ger fullständigt faderullan i om Madeleine häckar i  Sverige, USA eller Tjottahejti.
För övrigt har jag hört att rörmokare Berglund här hemmavid tänker ta en sväng till Norge efter midsommar. Ska inte Aftonbladet skriva en snutt om det? Berglunds tripp torde ha ett större allmänintresse då ryktet förmäler att han ska ha ett kort umgänge på ca en kvart med sin norska älskarinna. Jag har inte kontrollerat uppgiftens sanningshalt, i det avseendet följer jag Aftonbladets väl etablerade tradition.
Detta scoop, sant eller falskt, bjuder jag Aftonbladet på.

Ghost:/Blixtar och billarm

I går eftermiddag drog ett kraftig åskväder fram över mina hemtrakter. Medan åskan dundrade, regnet öste ner och blixtarna lyste upp himlen sprang ett tiotal människor som tossingar till sina blar på P-platsen som ligger 50-75 meter bort.
Anledningen: Blixten hade satt igång minst fem billarm. Det tjöt och ylade väldeliga i olika tonarter från P-platsen och bilarnas ägare var angelägna om att stänga av missljudet. Problemet var att i det allmänna oljudet kunde ingen vara riktigt säker på vilken bil det var som tjöt med påföljd att antalet löpande människor var betydligt fler än antalet tjutande bilar.
Det var en riktigt skojig syn.
Undrar om konstruktörerna tänkte på att blixten kunde sätta igång larmen när de var i färd med att konstruera eller om det kom som en överraskning.

Ghost:/Naturlig penisträning - finns det?

Finns det någon naturlig träning eller dylikt som kan göra min penis större, undrar signaturen Robin i en chattfråga till Aftonbladets sexolog Linn Heed.
Nja, egentligen inte, svarar Heed. Robin för nog nöja sig med den storlek som naturen begåvat honom med fast han kan förstås göra ståndet präktigare och mer uthålligt med hjälp av bland annat knipövningar. Men det påverkar ju inte storleken.
Hjälper det inte ens om han skickar iväg organet till ett gym och stoppar i det några ryssfemmor?

Ghost:/När jag var barn...

När jag var barn var Sverige mycket annorlunda jämfört med nu men ändå märkligt lika. De där uppe befann sig däruppe precis som nu, och de där nere befann sig där nere precis som nu. Här ska jag lista en del företeelser som fanns då men inte finns nu, och en del företeelser som inte fanns då men som finns nu. Håll till godo.

* När jag var barn fanns ingen alliansregering (bara en sån sak). Vi levde folkhemskt, det vill säga folkhemmet var under uppbyggnad med socialdemokraten Tage Erlander som statsminister (Sveriges längste någonsin i dubbel bemärkelse) i en koalitionsregering där även Bondeförbundet ingick. Bondeförbundet är det parti som sedermera omvandlades till Centerpartiet och dess ledare hette Gunnar Hedlund.

* När jag var barn fanns inte rock´n´roll, inte förrän jag var  åtta, nio år. Det fanns schlager, det fanns jazz, det fanns opera och operett, det fanns dixieland, det fanns klassiskt och lite till kanske. Men inte rock´n´roll.

* När jag var barn fanns bara en radiokanal som inte ens sände hela dygnet. Denna enda kanal administrerades av Radiotjänst och stod i folkupplysningens tjänst, det vill säga den propagerade i stor utsträckning för de värden som borde råda i folkhemmet. Musik spelades sparsamt, såvitt jag minns en timme mitt på dagen (hette det inte Meloditimmen?). Och då absolut ingen rock´n´roll. Rock´n´roll liksom jazz betraktades som djurisk negermusik (så uttryckte sig hedervärda kulturpersonligheter i tidningarna på den tiden, det var helt i enlighet med den koloniala tidsandan). Den som ville lyssna på rock´roll fick ratta in Radio Luxemburg på sin gamla radioapparat som var stor som...ungefär som en mikrovågsugn. Lite större till och med.

* När jag var barn hade många europeiska stater kolonier i Afrika och Asien. Det betraktades som fullt normalt att europeiska stater med vit befolkning skulle ha makten över negrer och snedögda asiater och styra och ställa i deras länder. Om afrikanerna och asiaterna var uppstudsiga och gjorde uppror och krävde frihet och självständighet dödades de eller kastades i fängelse. Riktigt allvarliga uppror bemöttes med kulor och bomber och massakrer.

* När jag var barn fanns ingen TV (fan vad skönt, frestas jag säga idag när TV-apparaterna spyr ur sig larv och trams och förnedringsprogram och debila tävlingar och inredning och matlagning och dumheter och kändisar och åter kändisar i en aldrig sinande ström). TV introducerades i Sverige först när jag var 12 år. En anda kanal och i svartvitt.

* När jag var barn fanns allmän värnplikt, inte en yrkesarmé. Den förändringen har smugits på oss utan att vi medborgare någonsin har fått yttra oss om saken. Den har varken varit föremål för folkomröstning eller tagits upp i någon valrörelse trots att det är en mycket stor förändring.

* När jag var barn var praktiskt taget alla kvinnor hemmafruar och skilsmässor var ovanliga.  Det berodde antagligen i huvudsak på att kvinnor inte vågade skiljas - hur skulle de då få sin försörjning? Det var ont om jobb för outbildade kvinnor, och de jobb som fanns var ännu sämre betalda än lågavlönade mäns.

* När jag var barn fanns ca 4000 daghemsplatser - i hela riket! Fast de kallades barnkrubbor om jag inte minns fel. Jag fick aldrig någon daghemsplats trots att jag var barn till en ensamstående mor. Mina första fyra levnadsår jobbade hon som hembiträde och vi bodde då i de hushåll där hon tjänade. När hon börjat på Televerket i Nynäshamn fick våra åldriga grannar, paret Eriksson, hålla ett öga på mig. Denna avsaknad av dagisplats tror jag har varit till stor nytta för mig då den utvecklat min självständighet och lärt mig att klara mig själv.

* När jag var barn dog de flesta människor i sina hem, inte på kommunala hem eller på sjukhus. Så fick jag se mitt första lik när grannen, farbror Eriksson, stillsamt hade avlidit i sin säng. Jag blev givetvis rädd men i det långa loppet tror jag det är nyttigt för människan att  beskåda och vänja sig vid hur det så småningom kommer att sluta. Att som nu skuffa undan döden till offentliga institutioner fjärmar oss från och gör oss främmande för livets naturliga slut. Därmed drabbas många av en dödsfruktan som är långt värre än den tillfälliga rädsla jag kände vid anblicken av den döde farbror Eriksson.

*När jag var barn var bil något som bara välbeställt folk hade. Bilar kördes till vänster på vägen. När två bilar av samma fabrikat möttes blinkade förarna till varandra med belysningen och höjde handen till hälsning.

* När jag var barn var det bara ett fåtal hushåll som hade telefon i hemmet. Likaså var tvättmaskiner en sällsynthet.

* När jag var barn fanns inga förorter med moderna lägenheter i miljonprogram. Många människor bodde i små lägenheter utan bekvämligheter. Jag och min mamma och sedermera min lillebror (han fick plats på barnkrubba) bodde i ett rum och kök på 40-50 kvadratmeter (snarare 40 skulle jag tro) med bara kallt rinnande vatten. "Bada" fick vi göra en zinkbalja på golvet sedan flera stora kärl med vatten först kokats upp på kökets vedspis. Det var kökets värmekälla, i rummet fanns kakelugn. IJag sov i köket i en bäddsoffa.Toaletten var ett utedass beläget en evighet från bostaden (tyckte jag när det var kväll och jag behövde gå dit, jag var fruktansvärt mörkrädd och ännu räddare var jag för mångubben när han tittade fram). Så bode vi, och många andra. Men när jag var tio år flyttade vi till en lägenhet som var hypermodern enligt den tidens måttstock.

* Datorer fanns givetvis inte, möjligen fanns embryon till sådana underverk på forskningsinstitutioner i USA. Att som vi gör nu sitta och blogga och sända sekundsnabba mejl till andra sidan jordklotet fanns inte ens i våra drömmar. Den som händelsevis hade varit oklok nog att påstå att det skulle bli möjligt om sisådär 40-50 år hade sannolikt blivit vansinnigförklarad och inspärrad på institution.

*

Ghost:/Att inte hinna på toa

Läser att 800000 svenskar oroar sig för att inte hinna till toaletten i tid.

Det gäller inte mig. För två minuter sen oroade jag mig men jag hann inte. Så det är inget att oroa sig för längre.
Därmed återstår bara 799999 svenskar som oroar sig för att inte hinna till toa i tid.

Ghost:/Minnen av mina raggarkompisar

Häromkvällen visade SVT ett program om 1960-talet, en snabbexposé över vad som rörde sig i samhället på den tiden. Jag tror i alla fall att det var vad programmet handlade om, jag halkade in sent i handlingen och såg nog bara den sista tredjedelen eller nåt sånt.
Där förekom raggare. Det väckte tonårsminnen till liv.
Jag var 16 år, hade nyss tagit realexamen, var skoltrött och hade börjat jobba på en industri i en västgötsk stad. Mina två bästa kompisar var Tommy och Ville. Tommy var 18 och nybakad student, Ville var 20 och jobbade på det nu så omsusade Saab i Trollhättan.
Det som förenade oss var motorcyklar. Jag som bara var 16 fick nöja mig med en lätt modell, en Silverpilen tillverkad i Husqvarna. Tommy hade en BSA och Ville en Norton, båda engelsktillverkade. Såna som vi kallades knuttar.
Men vi ville bli raggare. Snälla raggare. De flesta raggare var för övrigt snälla, säg 90-95 procent. Som vanligt när det handlar om kollektiv dras alla över samma kam av media, men i verkligheten var det en liten minoritet som ställde till bråk och för det blev alla utpekade.
Tommy, Ville och jag ville ragga brudar, inte bråk. Vi ville ha raggaråk med breda säten där man kunde tumla runt,helst med flickor.
För Ville var det inga problem. Han hade jobbat flera år, bodde hos sin pappa i en villa och hade sparat en slant. Han köpte en Ford Fairlane av 1956 års modell, en läcker, tvåfärgad bil utrustad med en så där härligt mullrande V8-motor.

Här är det på sin plats att i all korthet beskriva våra olika personligheter. Ville var en ständigt glad typ med ett brett leende, alltid beredd att hitta på något skoj. Mitt i natten kunde det hända att han riktade den vridbara strålkastare som var monterad på hans biltak mot mitt sovrumsfönster så att det blev ljust som på dagen. Då visste jag vad klockan var slagen. Det var bara att kliva upp ur sängen, klä på sig och åka ut på äventyr. Gärna till Smögen, Hunnebostrand eller nåt annat ställe på västkusten där det vimlade av brudar när det var sommar. Ville var också en hejare på piano. Han kunde på några minuter ta ut de nya rocklåtar som sedan några år (detta var 1960) i en strid ström nådde Sverige från det stora landet i väster. Den brittiska poprocken hade ännu inte blommat ut. Det skulle dröja några år innan Beatles slog igenom. Särskilt minns jag Villes häftiga version av Red River Valley. Ville hade dessutom ett oerhört flicktycke men var för det mesta trogen sin tjej Anna.
Tommy var ganska inbunden, pratade inte mycket och var oerhört fokuserad på det han tog sig för. Och det han vanligtvis tog sig för rörde motorer och annan teknik. Han kunde varenda detalj på våra motorcyklar och uppstod det några problem var det självklart honom man vände sig till. Jag var övertygad om att han skulle bli ingenjör och det var nog han själv också, även om vi sällan eller aldrig pratade framtid. Detta berodde på att allting var så enkelt på 1960-talet. Ingen riskerade att behöva bli arbetslös. Industrin skrek efter arbetskraft. Så till den milda grad att de som var lite svets- eller svarvkunniga kunde kliva in på en verkstad och be att få jobba några dagar för att fylla på kassan. Det funkade ofta. Tommy hade liksom Ville flickvän, en av de snyggaste tjejer jag någonsin sett. Lisbeth hette hon och gifte sig senare med en invandrad jugoslav som drev någon sorts nattklubb.
Själv var jag en ganska blyg 16-åring - åtminstone kände jag mig så inombords, utåt har jag i efterhand förstått att jag gav ett annat intryck. Jag kunde stå länge framför badrumsspegeln och smeta Brylcreme i håret för att det skulle få det rätta stuket. Därefter klämde jag en och annan finne. Mina framtidsplaner var mint sagt vaga. Hur jag blivit en part i denna rätt omaka trojka förstår jag inte riktigt ännu i dag. Flickvän hade jag ingen, hade nyss blivit av med svendomen och var ständigt på språng för att bli av med ännu mer svendom. Saven porlade och brusade i ådrorna.
Tommy och jag var omåttligt avundsjuka på Ville för hans Fairlane med V8:an. Men ingen av oss hade råd att på egen hand köpa bil. Dessutom hade jag som bara var 16 inget körkort annat än för lätt motorcykel men det var ett mindre problem i sammanhanget. Bilar, lastbilar och bussar var jag familjär med sedan tidig barndom (en del av er har nog läst min skildring av hur Buss-Åke ständigtlät mig följa med på körningar med alla tre fordonstyperna och hur han satte mig in i hur de skulle hanteras; denna berättelse finns i min wordpressblogg och AB_blogg).
Men vi fann på råd, Tommy och jag. Vi skulle slå oss ihop om en bil. Lyckligtvis var vi via motorcykelköpen bekanta med en välvilligt inställd bilskojare, Henning G. Han erbjöd oss en Ford Customline 55:a till bra pris och med förmånliga avbetalningsvillkor. Gentemot oss uppträdde han heller inte som en skojare. Han påpekade bilens fel och brister men de var av det slaget att Tommy med sitt teknikkunnande lätt skulle kunna åtgärda dem med mig som arbetsslav.
Det i våra ögon största problemet var att bilens motor var en rak sexa. Vi ville ha en mullrande V8. Frågan var om det skulle vara möjligt att montera in en V8 under den huv där det tidigare suttit en sexcylindrig motor. Efter diverse studier fastslog Tommy att det skulle gå.
På något sätt - av någon märklig anledning minns jag inte hur - lyckades vi få tag på en fungerande V8-motor. Sedan snackade vi in oss hos ägaren av Essomacken där vi brukade tanka motorcyklarna så att vi fick låna hans verkstad för motorbytet. I fem eller sex nätter - på dagarna jobbade vi ju - slet vi som djur för att skruva loss den gamla motorn - det var den enkla biten - och få dit den nya, vilket medförde åtskilliga komplikationer.
Men så en morgon kunde Tommy starta motorn och det mäktiga V8-mullret ljöd som ljuv musik i våra öron. Stolta som tuppar var vi, och lyckliga som barn.
Med den bilen, och Villes Fairlane, hade vi sedan mycket roligt. Färderna gick oftast till raggarmotellet i Mellerud och på sommaren till västkusten. Ville hade sin Anna med sig och Tommy sin Lisbeth. Ofta men inte alltid. Själv var jag för ung för att binda mig (eller så var det ingen som ville ha mig, åtminstone inte för någon längre tid) så mina ögon var för det mesta inställda på spaningsläge. Ibland resulterade spaningen, ibland inte...
Sedan, några år efteråt, gick jag till sjöss som maskinbefälselev hos det numera avsomnade Göteborgsrederiet Broströms och Tommy fick vår gemensamma bil för sig själv. Besynnerligt nog hade vi funkat ihop utan slitningar och konflikter trots att vi rimligen ibland måste ha haft olika önskemål beträffande bilens bruk.

Nu, 51 år senare, när dessa mina minnen tack vare ett TV-program väckts till liv, googlar jag efter Ville och Tommy. Ville hittar jag inte. Däremot Tommy. Att det är rätt person råder inget tvivel om. Han har ett så ovanligt efternamn att jag inte någon gång i mitt liv träffat på eller hört talas om någon annan som har det än han själv, hans mor och bror. Dessutom stämmer orten.
Efter denna långa tid - ett halvt sekel lite drygt - slår Tommy mig med häpnad på Google. Jag har ju varit övertygad om att han blivit ingenjör eller varit verksam i något annat teknikyrke.
Men enligt Google är han verksam i en frikyrkoförsamling med riktad förbön som specialitet. Han står prydligt uppställd med sitt omisskännliga namn och på vilka vägar man kan kontakta honom. Jag är överväldigad av förvåning. Några religiösa tendenser märkte jag aldrig hos honom under de tre, fyra år vi umgicks praktiskt taget dagligen. Så kan det gå.
Kanske kontaktar jag honom för att prata gamla minnen.

Ghost:/Bror Duktig med måtta

Har slängt i två maskiner tvätt så här på morgonkvisten. Känner mig som Bror Duktig.
Överväger att också dammsuga, svabba golv och torka av köksluckor.
Avstår. Det får vara måtta på duktigheten.

tisdag 21 juni 2011

Ghost:/Owe Thörnqvist

Nu är Owe Thörnqvist på TV. Han debuterade som artist 1953 och har alltså några år på nacken. Sin storhetstid i Sverige hade han under andra halvan av 1950-talet och 1960-talet och möjligen en bit in på 1970-talet. Han var (är?) en mästare på att vränga och vitsa med ord, ibland rent av på ett poetiskt vis. Och så var han en rolig jävel. Han var dessutom en av dem som introducerade rock´n´roll (med svenska förtecken) i Riket.
Han var omåttligt populär och producerade ett stort antal slagdängor (hits heter det numera). Dagny (kom hit och spill), Varm korv boogie, Alptoppens ros, På festplatsen, Rumba i engelska parken, Svartbäckens ros, Ett litet rött paket med vita snören, Albin och Pia och så vidare, och så vidare i en lång rad.
En kväll i början av 1980-talet slumpade det sig så att Owe Thörnqvist, min dåvarande hustru och jag satt och småsöp på en krog i Söderhamn. Hans stjärna var då i dalande i Sverige men han hade haft en spelning i den sydnorrländska orten (ett gig, heter det visst på modern svenska).
Owe Thörnqvist var lika trevlig och rolig privat som han var rolig och trevlig på scen. Ja, inte lika rolig kanske, bara nästan, men definitivt lika trevlig. Vi tillbringade en synnerligen angenäm kväll tillsammans.
Han var som sagt inte längre en central stjärnartist i Sverige. Om detta hade han följande att säga:
- Lite tråkigt är det ju men ekonomiskt spelar det ingen större roll. Jag har häcken full bland utlandssvenskarna i Spanien. I Spanien är jag hela vinterhalvåret och gig saknas sannerligen inte.
Spanien var vid denna tid berömt för att på dess Solkust höll svenska skattesmitare till i stort antal.
Nu visas alltså vad som såvitt jag förstår är Owe Thörnqvists tack- och avskedsföreställning på TV. Han måste vara kanske 75-80 år vid det här laget men är fortfarande otroligt, osannolikt vital, klurig och rolig.
Det är jävligt nostalgiskt.

Ghost:/Vad betyder det?

Lyssnar på Rapport. Hör studioreportern säga:
- Nu kommer krav från omvärlden på att grekerna ska bli eniga. Vad betyder det?
Funderar länge. Sedan kommer jag på ett tänkbart svar:
Kanske betyder kravet på att grekerna ska bli eniga ett krav på att grekerna ska bli eniga.
Så skulle det kunna vara.

Ghost:/ Idrottstjejer viker ut sig

Häromdagen undrade en  studioreporter i radions Studio 1 varför det blivit så vanligt att unga idrottsjejer viker ut sig mer eller mindre nakna i mer eller mindre obskyra tidningar och tidskrifter. Semast är det tydligen fem flickor i det tyska U21-landslaget i fotboll som förekommit avbildade i Playboy.
Man spekulerade en del tillsammans med den inbjudna gästen, en före detta spelare i fotbollens landslag. Det mest uppenbara skälet till idrottsflickors utvikningsiver nämndes dock inte:
Att de får bra betalt för att visa upp sig på bild halvt klädda, halvt oklädda. Eller kvarts klädda, trekvarts oklädda. De exakta proportionerna känner jag inte till och är inte intresserad av.
Men nog är det lite märkligt att erfarna reportrar inte lyckas räkna ut att pengar spelar en viss roll i sammanhanget. Eller är det så att det betraktas som fult att nämna pengar? Blir det finare om flickorna låter sig avfotograferas av renodlat ideella skäl, så att säga?

Ghost:/Vad säger de svenska stridisarna?

Obamaadministrationen i USA uppges nu arbeta för att dra tillbaka de amerikanska trupperna tidigare än planerat. Det är begripligt. Presidenten och hans män och kvinnor har förstås begripit att det är ett krig som inte kan vinnas och därför måste förloras. Det har tidigare angripare i Afghanistan fått lära sig den hårda vägen, bland dem England när det brittiska imperiet stod på höjden av sin makt och stormakten (supermakt kallades det på sin tid) Sovjetunionen. Nu har USA haft ockupationstrupper i Afghanistan i snart tio år - USAs långvarigaste krig någonsin - och ingen seger är i sikte. Undra på att Obama vill ta hem trupperna snarast möjligt.
Men vad säger de svenska stridisarna (stridspittar kallade vi såna som dom när jag låg i lumpen men så ovårdat språk törs jag inte använda här) Reinfeldt, Bildt, Sahlin (visst ja, hon har ju avgått, Juholt menar jag förstås), Olofsson, Björklund och Hägglund och Miljöpartiets nya språkrör? OM USA börjar ta hem sina soldater före tidtabell, till synes i ordnad och självvald reträtt men i praktiken utkörda ur landet.
Ska de svenska soldaterna ändå stanna kvar tills alla flickor har fått börja i skolan? Eller ska våra krigsglada politiker överge den stolta målsättningen som ju har varit ett huvudmotiv för det svenska deltagandet i ockupationen?

Ghost:/Predatorer...

Förr hette rovdjur i tidningar, radio och TV just rovdjur.
Nu heter det predator (med svenskt uttal), i plural predatorer. Ta bort "pre" så förstår ni vad jag associerar till. Inte till lejon och gäddor i alla fall.
Förändringar kan nog vara bra, när de är befogade. Men att byta ut det utmärkta och lättförståeliga ordet rovdjur mot det främmande predator är knappast befogat.
Anser jag, ett bakåtsträvande spöke som gärna kastar sten i glashus genom att här i bloggbyn benämna mig med det engelska ghost.

Ghost:/När Berra fick ett nödlån

Förra våren hade min gamle polare Berra och hans lilla gäng A-lagare med hemvist i härvarande kommunparkpark festat grundligt en längre tid. På kredit. På något mysteriös sätt hade de förmått ortens båda finansinstitut - Skruttlunda Sparbank & hypotekskassa samt finanslejonen Bröderna Lermans Investeringsfirma samt In- och Utlåningskontor- att bistå dem med lån utan säkerhet. Ävenså hade Berra och hans gäng lyckats utverka lån från den utrikes internationella marknaden då en bank i norska Halden ställt upp.
Strax efter midsommar kom polaren Berra till mig.
- Det är kris, förklarade han. Jag och gänget behöver ett nödlån. Finanskontoren - såväl de inhemska som det uthemska - kräver tillbaka sina pengar. Och så måste vi ha pengar till mat och dricka. Kan du ställa upp med 5000 euro?
- Hur i herrans namn kunde du och de andra få låna pengar av finanskontoren? undrade jag. Gjorde de ingen prövning av er kreditvärdighet?
- Ingen aning, svarade Berra. Vi skickade in lånepapper och ett par dagar senare hade de satt in stålar på våra konton. De tänkte väl antagligen som så att om vi inte kan betala tillbaka så står kommunledningen för fiolerna med skattebetalarnas pengar. Lokalpolitikerna kan ju inte tillåta att Skruttlunda Sparbank och Bröderna Lermans går omkull, för att inte tala om vilka internationella återverkningar det skulle få om banken i Halden började krisa. Då vore kriget mellan grannfolken bara ett tuppfjät bort.
- Då får du vända dig till kommunledningen, sa jag. Jag har inga pengar.
Sagt och gjort. Berra gick till politikerna och förklarade situationen. Politikerna våndades och svettades och såg framför sig vilket pengakaos som skulle bli följden om Skruttlunda Sparbank och Bröderna Lermans Invsteringsfirma samt In- och Utlåningskontor hamnade i konkursläge. Det skulle bli vådligt. När hederligt och hårt arbetande folk stack in sina bankomatkort i väggen skulle de endast få ett digitalt besked: "Pengarna är slut - vi beklagar. Har rest utomlands på semester på obestämd tid." Skruttlunda mjölkbutik, mack och möbelvaruhus - dessa affärsverksamheter är hos oss sammanslagna till en enda  i en rationaliseringsvåg för något tiotal år sedan - skulle förlora sitt kundunderlag. Allt näringsliv skulle avlida utom Skruttlunda Gästgivaregård där ortens bättre bemedlade - ty de hade naturligtvis som brukligt är fifflat undan pengar för privat bruk - kunde fortsätta att smörja kråset.
När  politikerna i kommunledningen hade våndats och svettats färdigt fick Berra och hans gäng sitt nödlån. Allt var frid och fröjd, verkade det som. Dock fick Berra - gängets obestridde ledare och talesman - några förmanande ord på vägen.
- Du måste spara Berra. Du måste dra åt svångremmen. Du måste modernisera din ekonomi.
- Visst, sa Berra och lämnade kommunkontoret med pengarna i näven.

I slutet av förra veckan, ett år senare, dök Berra upp hos mig igen.
- Pengarna är slut, sa han dystert. Vi måste ha ett nödlån till. Annars kan vi inte betala tillbaka det förra nödlånet. Och så måste vi ha pengar till mat - det går ju inte åt så mycket - och dricka.
- Vad fan säger du. Har inte du och gänget sparat och dragit åt svångremmen som kommungubbarna krävde?
- Visst har vi sparat och vi har sparat hårt. Först gick vi ner från Jack Daniels och champagne till hundrakronorsvin och nu på slutet har vi bara druckit Rosita. Och vi äter bara var tredje dag.  Världen är inte rättvis. Jag måste väl gå till kommungubbarna igen.
I går besökte Berra kommunhuset än en gång. Kommungubbarna - och kommuntanten, för det finns en kommuntant också - våndades och svettades. Efter en myckenhet våndande och svettande gav de Berra följande besked:
- Vi betalar ut ett nödlån till om du och ditt gäng kan enas om ett riktigt hårt och strängt sparpaket. Alla måste stå bakom det. Ni får bara äta var femte dag och måste betala hyra för kommunparkenparken där ni håller till och parkbänkarna ni sover på. Dessutom måste ni börja städa upp efter er så kostnaden för det inte längre belastar kommunen. Ni måste sluta supa och om ni ändå super får ni göra det i smyg och hålla er till T-doja om det fortfarande går att få tag på. Några kommunala bidrag kommer inte längre att utgå till Stadsmissionens härbärge så det kommer säkerligen att stängas. Det är hårda tider. Massarbetslöshet och fattigdom hotar kommunens befolkning.
Berra gick till gänget med kommungubbarnas och kommuntantens besked men möttes omedelbart av stark opposition. En hårdför del av gänget formerade en demonstration med slagordet "We don´t pay". (På den internationella lånearenan hade de snappat upp de viktigaste engelska fraserna: "We want to borrow", "Can we pay later" och "We don´t pay".)
De ifrågasatte också Berras ställning som talesman och krävde en förtroendeomröstning som kunde leda till val av ny ledare.
Där står frågan om ännu ett nödlån för Berra och hans gäng i dag. Hur det går står skrivet i stjärnorna.
Men jag tänker så här:
Hur i herrans namn  har Skruttlunda Sparbank & Hypotek och Bröderna Lermans sam de utrikes finanskontoren kunnat få en sådan maktposition att de kan hota hela kommuners välfärd och existens? Hur i herrans namn kan de få agera hur oansvarigt som helst och ändå gå skadelösa när alla andra måste vara med och betala? Hur och när fick vi i val ta ställning till att ge finanskontoren sådan makt och myndighet och låta dem växa till sådan storlek att de kan öva utpressning mot hela kommuner och deras invånare? Det är bara finanskontor som kan göra vilka idiotaffärer som helst och låna ut pengar till vem som helst och ändå vara säkra på att få leva vidare med rejäla vinster i trygg vetskap om att skattebetalarna tvingas röja upp efter deras härjningar. Medborgarna och skattebetalarna har bara två val: Elände eller ännu värre elände.
Det är visst det som kallas demokrati.




måndag 20 juni 2011

Ghost:/Du kan få kasta en sten på mig

Såg och hörde just en gammal snuttt med Astrid Lindgren på TV, det handlade om när Sverige införde förbud mot att aga barn i början av 1970-talet. Astrid berättade en rörande historia om våld mot barn som jag tror utspelade sig i hennes barndom.
En liten pojke hade gjort ett så allvarligt hyss att hans mamma tyckte han skulle få stryk, något han aldrig fått förut. Mamman skickade ut pojken för att bryta björkris, ett vanligt bestraffningsredskap på den tiden.
Pojken dröjde och dröjde. När han sent omsider kom tillbaka grät han och hulkade.
- Jag hittade inget ris men jag tog med mig en sten som du kan kasta på mig i stället.
Då vaknade mamman till insikt om vilken dumhet hon varit på väg att begå och började gråta hon också. Hon förstod att pojken inte förstod det där med våld. Han tänkte väl bara att om mamma vill göra mig illa kan hon lika gärna göra det med en sten som med ett björkris. Sedan grät pojken och mamman tillsammans en stund.
Därefter placerade mamman stenen på en hylla i köket för att den när hon i framtiden blev arg på pojken skulle påminna henne om att man inte ska utöva våld mot barn, varken egna eller andras.

Ghost:/Fan på väggen

För att måla fan på väggen behövs varken pensel eller färg. Inte ens en vägg.

Ghost:/Bikinikroppen

Nu är den årstid då kvälls- och veckopress översvämmar av råd och tips om hur man snabbt ska tillägna sig bikinikroppen.
Det är ingenting för mig. Visserligen nyttjar jag stundom bikini men överdelen har jag lagt i Myrornas insamlingscontainer. Det finns bättre behövande. Man känner väl sitt ansvar för de mindre bemedlade.
Och bikinikropp har jag alltid haft, minus tuttar.

Ghost:/Liten reflektion om mordoffer

När kvällspressen skriver om mordoffer följer de en väl inarbetad schablon: Den mördade var alltid godhjärtad, en bra kamrat, glad och hjälpsam, alltid redo att ställa upp. Detta förstås under förutsättning att mordoffret var en vanlig Svensson och inte kriminell eller utslagen A-lagare

Mallen är så etablererad att jag misstänker att texten ligger lagrad i redaktionernas datorer färdig att printas ut när det är dags.

Men lika etablerad som schablonen är, lika falsk är den givetvis. Mordoffer var under sin livstid med största sannolikhet precis som alla andra, ännu levande människor. De hade bra sidor och dåliga, de hade bra dagar och dåliga, lika glada och trevliga som de kunde vara ena dagen, lika sura och tvära kunde de vara den andra. Och förmodligen var de hjälpsamma mot vissa människor medan de inte var ett smack hjälpsamma mot andra. Ibland var de säkert rent ut sagt jävliga eller rent av ledsna, Gud förbjude. Mordoffer ska ha varit glada, basta!

Men det kan tidningarna förstås inte skriva. Mordoffer måste enligt schablonen förses med helgongloria.
Falskt eller sant spelar ingen roll.

För egen del skulle jag föredra att ingentins alls skrevs om mordoffers personliga egenskaper och karaktär. Det har jag inte med att göra och vill inte veta något om, men särskilt störande blir det eftersom jag vet att det är en förskönad bild som målas upp.

Och vad är poängen med glorifieringen? Att vi ska tycka extra synd om den mördade, de anhöriga och vännerna?

För det behövs ingen helgonförklaring. Jag tycker synd om dem alla även om mordoffret varit en helt vanlig människa med en helt vanlig människas fel och brister.

Ghost:/Krimkriminell

Nej, jag stammar inte i rubriken. Försöker bara  klura ut hur en brottsling som är verksam på Krim ska benämnas:
Krimkriminell. Och när han/hon åker fast blir han/hon föremål för Krimkriminalvårdens mer eller mindre ömma omsorger. Troligen mindre.
Kan man tänka.

Ghost:/Arbetslinjen även för riksdagsledamöter

"Jag anser att det sänder ut mycket underliga signaler när riksdagen har en inkomstgaranti som innebär att somliga ledamöter kan kvittera ut 45000 kr i månaden från det att de lämnar sina uppdrag till dess de går i pension."
Så skrev Annie Johansson, en av huvudkandidaterna till posten som ordförande för Centerpartiet, i en debattartikel i gårdagens Expressen. I artikeln pläderade hon för att arbetslinjen ska gälla för riksdagsledamöter på samma sätt som för andra medborgare som av en eller annan anledning blivit arbetslösa.
Vidare i Annie Johanssons text:
"Jag anser att det svenska systemet bör göras om. Eftersom det inte finns någon uppsägningstid  och anställningsskydd är det rimligt att vi har någon form av omställningsförsäkring för dem som lämnar riksdagen. Vissa blir ju hux flux av med allting på valnatten....Inkomstgarantin bör gälla en kortare tid med en tydlig avtrappning för alla i syfte att uppmuntra arbete."
"...Om skattebetalarna nu ska behöva lägga pengar på att hjälpa människor med de allra bästa förutsättningarna att komma tillbaka till jobb så är det ju samtidigt rimligt att de slipper betala inkomstgaranti till pensionsåldern för att dessa människor inte ska arbeta....Det innebär att arbetslinjen måste gälla även tidigare riksdagsledamöter från alliansen och oppositionen."
Det är sällan jag finner anledning att hålla med någon i det moderna, högervridna Centerpartiet men när det gäller de här synpunkterna från Annie Johansson instämmer jag till fullo. Systemet med livslånga pensioner för före detta riksdagsledamöter är stötande på gränsen till kriminellt med tanke på vilka inskränkningar och begränsningar samma riksdagsmän ålägger vanligt folk som förlorar jobbet.
Samtidigt konstaterar jag att det bara rör sig om Annie Johanssons synpunkter i en debattartikel. Mig veterligt har hon inte gjort dessa åsikter till ett skarpt politiskt förslag i form av en riksdagsmotion. Och om hon mot all förmodan skulle göra det är risken minimal att hon skulle få med sig en majoritet för förslaget. .
Riksdagsmännen sågar inte av den luxuösa gren de sitter på. Arbetslinjen är till för folket. För riksdagsledamöterna är arbetsfrilinjen att föredra.
Hellre än fet, livslång inkomstgaranti än en trist arbetslinje. torde vara den dominerande riksdagsmannaåsikten.

Det vet Annie Johansson. Därför ser jag hennes debattartikel mer som en populistisk markering i den interna kampen om ledarposten inom centern än som förslag att ta på allvar.
Men jag kan ha fel. Den som lever får se om hon börjar driva frågan på allvar och göra den till en riksdagsmotion.
Förvåna mig, Annie Johansson!

Ghost:/Kulan och rumpan

I denna tid av kropps- och utseendefixering börjar jag varje dag med att under två timmar examinera mig själv framför helfigursspegeln. Jag vill inte göra min dagliga entré hos resten av mänskligheten utan att ha förvissat mig om att allting är så perfekt som det kan bli under de förutsättningar som råder.Jag granskar allt som kan och bör granskas - och lite till - samt tillrättalägger och fixar det som behöver tillrättaläggas och fixas. Vilket inte är mycket, naturligt tjusig som jag är.

Dock har jag nyligen för första gången i mitt liv uppnått en vikt av 80 kilo och utvecklat en kalaskula. Den är inte väldig, inte ens stor. Den är liten, nästan pytteliten men fullt skönjbar för ett tränat öga. Och världen är, som ni vet, full av tränade ögon när det gäller kroppars vikt och form. Dessa tränade ögon rapporterar till sina resp hjärnor som i sin tur förmedlar budskapet till truten. Sedan sätter truten igång att pladdra och skvallra med likasinnade öron och trutar:
- Har inte den där Ghost börjat lägga på hullet. Visst har hans mage börjat puta ut. Han ser ju helt naturligt osund ut. Han borde uppsöka  en gymcoach eller gå till  en avmagringsterapeut innan det är för sent. Annars är han nog snart slut.

Om jag inte är helnöjd med kulan är jag desto nöjdare med rumpan när jag närstuderar den i spegeln. Den har fortfarande en tjusig - somliga skulle säga eggande - rundning som i forna dagar hade en betagande effekt på damerna (kanske på somliga herrar också, vad vet jag?). Vid handbesiktning - det vill säga att jag kramar och klämmer på skinkorna - kan jag belåtet konstatera att konsistensen är fast och hård men med en mjukhet på ytan, ungefär som vispgrädden på chokladen, för att ta till en totalt inadekvat liknelse.

Allt som allt är jag rätt tillfreds. Alla tankar på gymcoacher och avmagringsterapeuter slår jag ur hågen.
SÅ kropps- och utseendefixerad är jag inte.

Dessutom tycker jag nog att den lilla kulan klär mig. Pryder liksom sin man. Skänker därtill ett visst mått av pondus åt innehavaren av spegelbilden.

söndag 19 juni 2011

Ghost:/Prinsen, friskt och sjukt

- Jag är tacksam för varje dag jag får vara frisk, rapporterar Expressen att parvenyn prins Daniel har sagt.
Tror fan det. Vem skulle vara tacksam för varje dag man får vara sjuk?

Såna plattityder anser kvällspressen det värt att återge, bara för att det kommer från en där uppe. När får vi se sanitetskonsult (sopåkare) Johansson uttala tacksamhet för avsaknad av sjukdom i Expressen?
Svar: Aldrig.

Ghost:/Nu prövas karaktären

Sitter här i halvdunklet och hör regnet mot mina diminutiva fönsterrutor. Drabbas plötsligt av en oemotståndlig lust att traska iväg till kvarterskrogen och dricka en flaska vitt.

Oemotståndlig? Det är vid tillfällen som detta karaktären prövas. Men eftersom karaktären är bland det skruttigaste jag har är risken överhängande att den inte klarar prövningen.

Ghost:/Till nytta för partiet

Uppsnappat hos radions politiska humorprogram public service i förmiddags. En imitatör härmar den gamle centerledaren Thorbjörn Fälldin som intervjuas angående Maud Olofssons avgång. För er som inte är gamla nog att minnas Fälldin ska jag påpeka att han talade långsamt och eftertänksamt med åtskilliga hummanden.

Intervjuaren: - Vad anser du Thorbjörn Fälldin om Maud Olofssons gärning som centerledare?
Fälldin: - Eeeeh...Hon har...hmmm...varit till stor nytta. Hon har gjort...ööööhh...en fantastisk insats för...ääähum...partiet...moderaterna.

Ghost:/Vanhedersmord

Jag har länge funderat på varför det heter hedersmord.
Vanhedersmord och vanhedersvåld vore väl mer passande.

Ghost:/Hos frisören

Min polare Berra besökte en frisersalong (eller vad det heter nu för tiden).

Frisören:
- Hur vill du ha det.

Berra:
- Som brorsan.

Frisören:
- Hur har han det då?

Berra:
- Tack, bra.

Ghost:/Att köpa väljare

För en tid sedan publicerades en vetenskaplig rapport om ungdomars inställning till demokratin. Den visade bland annat att 28 procent (om jag minns rätt) av de unga var beredda att för en mindre summa pengar sälja sin röst till den politiker som kunde lova dem ett jobb.
Detta upprörde ledarskribenter i tidningar över hela riket. Hur tänker ungdomar egentligen. Värdesätter de inte den politiska demokratin mer än att de kan sälja ut sin rösträtt för egna, personliga ekonomiska förmåner. Hu!!!

Vadå, säger jag. De två senaste valrörelserna har helt och hållet gått ut på att de borgerliga partierna försökt - och lyckats - få folk att rösta för att få egna ekonomiska fördelar. Samhällsvärderingar som solidaritet, rättvisa, jämlikhet och jämställdhet har helt lyst med sin frånvaro. Inga visioner om ett bättre och mer sammanhållet samhälle har synts till. Egoismen och omsorgen om den privata välfärden har varit ledstjärnan.
Valpropagandan har enbart handlat om hur du - och jag - ska få mer i den egna plånboken. Om vi inte är sjuka eller arbetslösa förstås. Pensionärer står nånstans mitt emellan arbetande å ena sidan och sjuka och arbetslösa å den andra.
Det har röstfiskats med jobbskatteavdrag, jobbskatteavdrag och jobbskatteavdrag, RUT-avdrag och fastighetsskatter (för att villaägare ska få eller behålla mer i plånboken).

Vad är detta om inte att köpa röster mot löfte om folk ska få mer pengar att röra sig med?

Jag säger som krönikören Nina Björk i radions Gomorron Världen alldeles nyss. Ungefär så här:

- Vi som röstade för ett mer solidariskt samhälle har rätt att vara förbannade på att många ungdomar är beredda att sälja sin röst i utbyte mot egna ekonomiska fördelar. Alla andra ska håll käft!

En annan sak: Arbetslösa ungdomar som tvingas leva på socialbidrag år efter år och som riskerar evig arbetslöshet och halvfattigdom kanske inte tycker att den formella demokratin är så mycket att hurra för och värna om.

Ghost:/Lagligt kvacksalveri inom psykiatrin

Häromdagen redovisade Dagens Eko - ankdammens bästa nyhetskälla - en granskning av de självutnämnda terapeuternas verksamhet. Det var skrämmande. En reporter hade ringt upp 90 av dessa så kallade terapeuter som varken har utbildning eller legitimering. Reportern uppgav att hon hade en syster som var djupt deprimerad och självmordsbenägen. Systern hade behandlats av den reguljära psykiatrin utan resultat.

Frågan var nu om dessa icke utbildade och icke legitimerade terapeuter kunde ta sig an den självmordsbenägna systern.
Jodå. Mer än hälften av de 90 tillfrågade var beredda att behandla henne. En av dem förklarade dock att systern nog måste bli bättre innan hon kunde få terapi som verkade med full kraft.
- Så länge som hon är så sjuk som hon verkar vara kan jag inte ta med henne till ett tidigare liv. Det gör jag först om vi inte hittar något i det här livet.
När reportern senare ringde upp och uppgav vem hon var ville terapeuten inte riktigt kännas vid det där med att ta med patienten till ett tidigare liv.
- Det vet jag ju inte om det finns något...
Vilket alltså inte hade hindrat henne att ställa i utsikt en tidigare-livs-resa när hon trodde att hon talade med en anhörig till en presumtiv patient.

En annan av dessa låtsasterapeuter förklarade att den deprimerade systern måste lova "att inte hitta på något" så länge hon gick i behandling. Hon fick inte "ta självmord" eller så.
Det låter ju betryggande. Den självmordsbenägna personen måste utfästa sig att inte "ta självmord" om hon ska acepteras som patient. Vilket värde ett sånt löfte nu kan ha om patienten ändå tar livet av sig. Ska terapeuten stämma dödsboet och begära skadestånd?

Förbluffande nog är detta kvacksalveri lagligt. Nåja, nästan lagligt. I enlighet med att fri konkurrens ska råda inom sjukvårdssektorn tillåts dessa humbugar att härja fritt. Fysiska dödliga sjukdomar som cancer, TBC med mera får inte behandlas av outbildade, icke-legitimerade personer.
Men inom psykiatrin är det fritt fram, utan undantag för sjukdomar som icke sällan slutar med döden. Verksamheten faller - som sig bör när det handlar om att värna den fria konkurrensen och marknadsekonomin - inom konsumentlagstiftningen. Dessa falska terapeuter kan som mest åtalas och fällas för vilseledande marknadsföring.

Men vem har någonsin hört talas om ett sådant åtal eller fällande dom? Och om ett sådant åtal och en sådan dom någon gång skulle komma är det högst sannolikt att straffet blir måttliga böter som på intet sätt motsvarar de summor den falska terapeuten håvar in.

Ty privat kvacksalvarterapi är långt ifrån gratis, det kan ni vara helt övertygade om, gott folk.

fredag 17 juni 2011

Ghost:/För tidig hjärndöd

Hör på radio om en forskningsrapport (ständigt dessa forskningsrapporter) om att mycket TV-tittande kan leda till död i förtid.

Det var nytt för mig. Däremot visste jag redan tidigare att mycket TV-tittande kan leda till för tidig hjärndöd.

Ghost: Skallebang bortskänkes

Någon som vill överta min huvudvärk? Eller skallebang som någon i en yngre generation benämnde företeelsen. Övertagandet är gratis.

Anmälan kan göras i kommentarsfältet. Blir ni flera intressenter ordnar jag ett lotteri under överinseende av notarius publicus så att allt går garanterat rätt till.

Ghost:/En marknadsfanatiker går

Efetr partiledardebatten i förrgår skrev jag i en kommentar i min wordpressblogg:

"Beträffande Maud Olofsson är det väl bara en tidsfråga innan hon avgår, frivilligt eller av tvång."

Men att förutsägelsen skulle slå in så snabbt hade jag inte räknat med. I dag har hon tillkännagivit att hon lämnar posten som partiledare för Centerpartiet. Mitt tips är att hon har tvingats gå efter det klena valresultatet och efter att ha vridit partiet till att bli Sveriges mest nyliberalt marknadfanatiska.
U-svängen i fråga om kärnkraften har säkert också bidragit till att erodera hennes ställning inom partiet. De gamla kärnväljarna - kärnkraftsmotståndare allihopa - har inte känt igen sig och blivit uppretade.

torsdag 16 juni 2011

Ghost:/Tillbringa och spendera

När jag var barn, finnig tonåring, osäker ung man, kaxig ung vuxen och mer balanserad medelålders man betydde ordet spendera följande:
Göra av med pengar, bränna klöver, slösa lovor.

Ordet tillbringa betydde under samma perioder:
Befann mig på semester i Las Palmas, kvällen på krogen, två månader i häkte.

Nu när jag befinner mig i fas 1 av gubbåldern eller fas 2, då har ordet tillbringa praktiskt taget försvunnit ur svenska språket. Ordet spendera har å andra sidan fått en ny, anglosaxisk betydelse.

Folk spenderar (rent idiomatiskt alltså), i tidningar, radio och TV sina semestrar i Las Palmas (eller snarare nu för tiden i Phuket), kvällen på krogen och två (eller snarare sju) månader i häkte. Undra på att man (jag) blir förvirrad.

Själv är jag i hög grad en person som är en tillbringare. En vid-datorn-tillbringare.

Däremot spenderar jag ingenting vid denna teknologiska apparat. Om jag önskar spendera går jag ut och shoppar eller på krogen (och då spenderar jag verkligen). Men vid datorn tillbringar jag en hel del tid. Men spenderar icke en sekin.

Och vad är nu konklusionen av detta inlägg? Inte vet jag. Kanske att svenska språket förändras. Huvudsakligen under influens av USA-engelska. Språket med oefterhärmliga punchlines.

På gott och ont.

Ghost:/Göran Reinfeldt

Under gårdagens partiledardebatt i riksdagen låg en fråga i mitt bakhuvud och malde:
Vem är det Fredrik Reinfeldt påminner om? Inte utseendemässigt utan i själva framtoningen.

Mitt undermedvetna jobbade fram svaret medan jag sov och drömde:
Göran Persson! Göran Persson i valrörelsen 2006.
Samma självtillräcklighet. Samma lite överlägset dryga sätt att bemöta sin motståndare. Samma bokhållarmässiga kamrersstil. Samma brist på idéer och visioner och politik. Samma framtoning som trött och tom statsförvaltare snarare än framåtblickande utvecklare.

I drömmen hette karln Göran Reinfeldt. Denne drömde Göran Reinfeldt skulle som den verklige Fredrik Reinfeldt göra klokt i att erinra sig hur det gick för Göran Persson 2006.
Inte så bra, om man säger så.

Med nuvarande von oben-attityd och politikbrist går det med största sannolikhet på samma sätt för Fredrik Reinfeldt och hans allians i nästa val. Och inte mig emot.

onsdag 15 juni 2011

Ghost:/Sniglar på Facebook

Sitter och slöspelar ett spel på Facebook då plötsligt min blick fastnar på en ruta i högermarginalen:
SNIGLAR PÅ FACEBOOK

Vad i allsin dar, tänker jag. Virusar och maskar och en massa annat otyg på nätet har man ju hört talas om. Men SNIGLAR?

Tar en ny titt för att få klarhet. Då ser jag att det står SINGLAR PÅ FACEBOOK.

Inser att det är dags att skaffa nya läsglasögon.

Ghost:/Bra midsommarmat

Signaturen Lisa chattar med Aftonbladets dietexpert och undrar vad som är bra midsommarmat för hennes vänner av vilka flera går på diet (vilket betyder att de bantar, antar jag).
Det där med diet vet jag inte mycket om. Däremot är jag en hejare på att veta vad som är bra midsommarmat: Öl och nubbe (nubbar).

Den som är glupsk kan även stoppa i sig några sillbitar och färskpotatisar. För den som inte kan hejda sig återstår jordgubbar med vispgrädde och bubbelvin.

http://www.aftonbladet.se/vikt/article13174928.ab

Ghost:/Och hur stavas det?

Googlar på ordet mindfull. Upptäcker att där stavas ordet ömsom mindfull, ömsom mindful.
Vilket måste betyda att somliga som sysslar med mindfullness inte ens vet hur det stavas. Sånt undergräver väl förtroendet för verksamheten?

Ghost:/Mindfullness

Vill bara för ordningens skull meddela den informationstörstande allmänheten att jag inte är det minsta mindfull.
Så är det sagt. Nu får ni dra era egna slutsatser.

Ghost:/Brott och brott

Den gamle tjyven sitter och reflekterar över sitt liv och sin framtid.
- I nästan tretttio år har jag hållit på med brott. I´m too old for this shit. Det är dags för nåt annat. Ett trendbrott.

Ghost:/Ny ton i partiledardebatten

Säga vad man vill om Håkan Juholt men visst satte han en ny ton i riksdagens partiledardebatt. Han var offensiv, han var ideologisk, han tog klart ställning för de svaga och utsatta och han radade upp en mängd frågor som han ville göra något åt.
Visserligen var det bara ambitioner han uttalade men man får betänka att han varit partiledare bara i två månader. Men jag köper inte hans prat rakt av, hur tilltalande det än är. Så småningom måste han och partiet lägga skarpa förslag. Det är då vi får veta vad han står för och går för. Sanningens ögonblick.
Fredrik Reinfeldt däremot uttalade inga ambitioner alls. Han upprepade vad han sagt till leda sedan han blev statsminister 2006. Ordning och reda i statens finanser. Skattesänkningar för att främja arbetslinjen.
Inte en ny tanke. Inte en ny idé. Minst av allt en vision. Reinfeldt låter mer och mer som en kamrer (eller heter det controller på företagsnysvenska?) med uppgiften att sköta bokföringen i ett medelstort företag. En kamrer som är ointresserad av politik. Om inte Reinfeldt och Moderaterna vaskar fram några nya politiska uppslag har jag svårt att förstå hur de ska klara nästa val.
Dagens bottennapp stod Maud Olofsson för. Hon påstod helt frankt att Håkan Juholt vill hindra kvinnor från att starta företag. Grunden för den anklagelsen var att Juholt ifrågasatte nödvändigheten av privatägda apotek.
Bu fru Olofsson.

Ghost:/Konsult Karlsson löser ett problem

Konsult Karlsson satt på sitt flådigt inredda kontor och stirrade tomt ut i luften. Lika tom kände han sig inombords och om det fortsatte så här skulle snart hans plånbok och bankkonto vara lika tomma.
Konsult Karlsson hade problem. Hans tidigare så livaktiga telefon hade inte ringt på månader, annat än sporadiskt. Till inkorgen på hans dator kom bara ett och annat strömejl. Hans en gång i tiden så många kunder hade svikit honom och inga nya hade tillkommit. I takt med det hade konsult Karlssons självförtroende börjat sjunka till allt lägre nivåer dag för dag.
- Jag har helt enkelt varit för duktig, tänkte han bittert. Jag har som björnen Baloo lärt dem allt jag kan och nu behöver de mig inte längre.
Konsult Karlsson konsultade med lite av varje och hittills hade det gått utmärkt. Han hade ingen särskild utbildning eller några särskilda kunskaper men sånt trams behövs ju inte nu för tiden för att nå framgång på marknaden. Hans favoritgebit var dock optimismkonsulting. Att lägga ut texten om vikten av att tro på sig själv och att då och då få det andäktigt lyssnande auditoriet - oftast medarbetare i företag, kommuner och landsting samt ibland statligt anställda -  att unisont utbrista "Ja vi kan!" beredde honom stor tillfredsställelse. Nästan lika stor som att sedan lyfta det väl tilltagna honoraret. Han konsultade även med enskilda  personer för ett arvode på 2000 kr i timmen.
Men nu svek alltså kunderna, eller vännerna som han kallade dem öga mot öga för att skapa en känsla av samhörighet och intimitet.
- De lättlurade töntarna, tänkte han med ett bistert och lite nostalgiskt leende.
Men nu var det alltså kris. De lättlurade töntarna var inte så lättlurade längre. Konsult Karlsson hade grubblat mycket och intensivt på vad det kunde bero på men inte funnit något svar.
Frågan var vad han nu skulle ta sig till för att få det sjunkande skeppet på rätt köl igen. Att optimismkonsulta var ju allt han kunde, bortsett från lite-av-varje-konsulting. Hans försörjning stod på spel, ja hela hans tillvaro. Utan konsultkunder inget liv.
Plötsligt slog en snilleblixt ner i hans rådbråkade huvud.
- Eureka! skrek han.
Nåja, det gjorde han inte ty han var som sagt ingen man som var belastad med onödig kunskap. I själva verket skrek han:
- Jag har det!
Sedan började han febrilt leta i telefonkatalogens gula sidor.
- Vilken tur att jag kom att tänka på det, mumlade han. Vad jag behöver är en coach. En coach som kan vägleda mig ut ur krisen. En optimismcoach som kan få mig att tro på mig själv igen. En livscoach skulle nog inte heller skada. Och medan jag ändå är igång ska jag anlita en stajlingcoach till frugan också. Hon börjar se lite risig ut. När hon har snyggats till ska jag skicka henne till en kärleks- och sexcoach.
Konsult Karlsson tog fram sin mobil och började knappa in det första numret. Han var på väg att ta det första steget för att sätta ny sprutt på sin karriär.

tisdag 14 juni 2011

Ghost:/Inte mycket rajtantajtan

Aftonbladet rapporterar om en kvinna vars man efter 21 års äktenskap kom ut som bög.
Tja. Jag undrar hur observant man är om man inte upptäcker sin partners sexuella läggning på drygt två decennier. Det kan inte ha varit mycket rajtantajtan där.
Höll maken till i garderoben hela tiden?
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article13167419.ab

Ghost:/Sommarpratare pratar strunt

- Den bästa vårdpersonalen är den vårdpersonal som visar känslor.
Så uttryckte sig en av årets sommarpratare vid radiopresentationen alldeles nyss (missade hans namn men det har ingen betydelse för sakdiskussionen).
Håller inte med. Tycker sommarprataren pratar strunt. Vem vill ha en doktor eller sjuksköterska (varför heter förresten inte den manliga varianten sjukskötare?) eller undersköterska som gråter av sorg över en svårt sjuk patient, som blir förbannad över en svårhanterlig och motspänstig patient, som skrattar åt en inbillad sjuk? Och hur ska denna stackars vårdpersonal orka med alla dessa känsloyttringar under sina arbetsdagar.
Nej tack till gråtmild, förbannad och retsam vårdpersonal. Ja tack till vårdpersonal som kan upprätthålla en professionellt kylig och kontrollerat medkännande attityd.

Ghost:/Strikta spritregler

I en krog nära mig finns följande anslag på väggen:
All spritförtäring i denna lokal är strängeligen förbjuden utom i samband med förtäring av fisk. Som fisk räknas all föda utom pölsa. Skulle pölsa serveras - vilket Gud förbjude! - räknas dock även pölsa som fisk.

Ghost:/Minns ni Mad?

Minns ni det smågalna seriemagasinet Mad? Det levde och lyckliggjorde många av oss från 1960-talet till en bit in på 1990-talet.
Då lades Mad ner av brist på läsare. Min gissning är att tidningen utkonkurrerades av Aftonbladet och Expressen som blivit - och förblivit - ännu mera mad.
Men långt ifrån lika roliga.

måndag 13 juni 2011

Allt om mitt sexliv

För ett par år sedan avslöjade jag allt om mitt sexliv i AB-bloggen. I kvällspressen sjunger diverse kvarts-, halv- och helkändisar ut om sina erotiska eskapader och i de sociala medierna florerar sexbloggarna.
Jag vill inte vara sämre. Det är dags att jag uppdaterar er om vad som har hänt på de sexuella fronterna sedan senast. Håll i er nu!
........................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................
Nu vet ni allt. Om två år kommer en ny rapport.

På Hemimammas begäran



På vår medbloggare Hemimammas begäran lägger jag ut ett par nytagna bilder på Lilla Miraklet. Kom ju hem för fyra timmar sedan efter att ha tillbringat ett par veckor hos henne och hennes föräldrar. Men ni andra får också titta om ni känner för det.

Därför blev det översvämning

Hör på TV en meteorolog förklara varför Norge drabbats av översvämningar.
- Det har kommit mycket regn på kort tid. Dessutom har snösmältningen gått fort.
Det hade jag aldrig kunnat räkna ut själv. Tur att vi har TV som förklarar sakernas djupare orsaker för oss.

Hemfärd

I dag tar jag mitt pick och pack och ger mig av hemåt efter att ha gästat Äldsten, Sambon och deras (vårt) Lilla Mirakel under ett par veckor.
Så det blir tyst i mina bloggar, i alla fall större delen av dagen. Kanske och eventuellt totar jag ihop nånting framåt sen eftermiddag-kväll, om andan faller på och formuleringslust infinner sig.
Risken finns förstås att ni kommer att lida av abstinens, men det får ni ta. Om så blir fallet berhöver ni inte lida i tysthet. Ni har min tillåtelse att skriva av er ångesten i kommentarfältet.
Sån är jag. Gränslöst generös.

söndag 12 juni 2011

Kärlekens flaggor - och okärlekens?

På balkongen under Äldstens och hans lilla familjs har så länge de har bott där - två, tre år - hängt två flaggor, en svensk och en vietnamesisk. Vardag som söndag, vår, sommar, höst som vinter. Jag har fått för  mig att flaggorna representerar tvåkulturell kärlek I lägenheten under bor ett svenskt-vietnamesiskt par.
Men när jag kom på besök för ca två veckor sedan var den svenska flaggan borta. Aj då, tänkte jag, nu har det uppstått en fnurra på kärlekens tråd.
På Kristi himmelsfärdsdag var dock bägge flaggorna på plats igen. På eftermiddagen hölls också en fest ute i det fria på gården där det flaggande paret uppenbarligen var värdar för inbjudna gäster, de flesta vietnameser men också några av tydligt nordiskt eller i varje fall västerländskt ursprung. Vitingar helt enkelt. Det dracks lådvin, kan jag rapportera. Det såg jag eftersom jag kastade längtansfulla blickar.
Sedan dess har bägge flaggorna hängt på balkongen. Tills i går. Då försvann den svenska igen.
Detta gör mig betänksam. Används balkongflaggorna, liksom marina flaggor, i signalsyfte? När bägge flaggorna fladdrar för vinden råder kärlek, när den ena är borttagen råder okärlek?
Kan det vara så?
I morgon åker jag förresten hem igen. Från Äldsten, Sambon och Lilla Miraklet. Lite tråkigt men när jag nu betalar hyra för egen bostad måste jag utnyttja den. Allt annat vore rent slöseri.
I min ensamhet kommer jag nog att grubbla en del på flaggmysteriet.

Hur har du det med ålderssituationen?

Häromdagen hörde jag någon på TV säga att "det är  alltid jobbigare med någon som befinner sig i samma ålderssituation som mina egna barn".
Ålderssituation? Själv nöjer jag mig med att vara i en ålder. Det är fullt tillräckligt. Att dessutom ha en situation att släpa på blir för ansträngande och överstiger mina klena krafter. Därtill blir det onödigt långt att säga och skriva.

Hur har du det med din ålderssituation? Om du har nån.

Ghost:/Praktiskt vardagstips

Ibland när jag sitter på muggen för att uträtta det stora händer det att allt liksom inte vill komma ut. Det har antagligen de flesta av er, om inte alla, också råkat ut för. När det händer, gå då tillväga på följande sätt:
Tag en pappersbit, vik den tredubbel för att undvika att det går hål rätt igenom, samt gnugga och massera lite lätt på därför avsett ställe.
Detta stimulerar ändtarmen att anstränga sig för att göra sitt jobb och fullfölja tömningen och ni kan lättade resa er och gå efter att ha genomfört de rutiner - sluttorkning,, byx- resp trosuppdragning, handtvätt - ni förhoppningsvis fått lära er redan som barn.
Sådana här vardagsnära tips får ni aldrig i TV. Där får man i praktiskt taget alla  kanaler råd om  hur man ska få i sig födan. Kändiskockar lär ut matlagningens finesser och lämnar ut sina bästa recept för att födointaget ska bli så smidigt och smakligt som möjligt.
Men aldrig någonsin får vi tips om hur vi ska få ur oss skiten efter fullbordad process. Den kunskapen får ni endast av mig.
Var tacksamma!

Ghost:/Hade ni fest i går, eller?

Hade ni fest i går, eller? Var det så ni firade den kristna pingsten?
Undrar eftersom det var ovanligt klent med läsare av min blogg framåt kvällskvisten. Och det finns ju varken Melodifestivalen, Let´s Dance eller något annat publikdragande skräp på TV att skylla  på. Och i dag verkar ni synnerligen morgontrötta.
Är ni bakis? Det är i så fall rätt åt er.