Summa sidvisningar

tisdag 28 juni 2011

Ghost:/Terrorism och terrorism

Vad är egentligen skillnaden, ur ren terrorismsynvinkel, på en självmordsbombare som spränger sig själv och ett antal oskyldiga i luften på en marknad i Kabul och en raket som avfyras från ett obemannat flygplan mot ett hus i en pakistansk bergsby och ett antal oskyldiga stryker med?
Vi börjar med likheterna. Bomben och raketen är lika vidriga. De oskyldiga på marknaden i Kabaul är lika oskyldiga som de oskyldiga i det pakistanska huset. De döda är lika söndersprängda och brända på marknaden som de är i huset. Båda är lika folkrättsvidriga men det låtsas västvärlden inte om eftersom USA är stort och mäktigt.
Men i övrigt finns det en rad skillnader. Bomben är den fattiges vapen, billig att tillverka och gjord av enkla beståndsdelar. Raketen är ett dyrt, högteknologiskt målsökande vapen. Likaså det förarlösa flygplanet - drönaren - från vilket raketen avfyras.
* Självmordsbombaren tar med sig själv i döden. Drönaren manövreras från en bunker i USA av en militär officer eller en CIA-tjänsteman som efter arbetsdagens slut går hem till familjen och äter middag, leker med barnen, tittar på TV och älskar med hustrun/maken.
* Det överväldigande flertalet självmordsbombare slår till i sitt hemland. Drönarna opererar alltid utanför sitt hemland USA och alltid i fattiga länder som Afghanistan, Pakistan, Irak och Jemen, för att nämna de jag känner till på rak arm.
* Självmordsbombarna är islamistiska, ondskefulla svartskallar. Drönarna manövreras av trevliga, kristna amerikaner.
* Självmordsbombningarna fördöms ihärdigt och skarpt av västliga liberala och socialdemokratiska medier och hemska bilder publiceras. Drönarna och raketattackerna nämns knappt överhuvudtaget, trots att de är mångdubbelt fler, och bilder efter en raketattack kan jag inte påminna mig ha sett.
Nu finns det de som påstår, bland annat våra bombliberala svenska tidningar - av historielöshet, okunskap eller av politiskt egenintresse - att USA bekrigar fattiga länder för att utrota terrorismen och införa demokrati.
Det ska vi nog ta med en nypa salt. USA har, möjligen med undantag för andra världskriget, fört krig för att befrämja sina egna intressen. Detta långt före attacken mot World Trade Center. I själva verket finns det inget land som fört så många krig som USA sedan nationens grundande. Och krigen har alltid förts utomlands, i den amerikanska kapitalismens intresse. Huruvida det rått demokrati eller diktatur har inte haft någon betydelse.
Oftast har dock inte krig varit nödvändiga för att uppnå målen. Diplomatiska manövrer och CIA-manipulationer har räckt. Som i Iran på 1950-talet då den folkvalde ledaren Mossadeq störtades och den USA-vänlige shahen återinsattes på tronen. Eller Chile på 1970-talet då den folkvalde Allende störtades och militärdiktatorn Pinochet tillsattes, i båda fallen med CIAs aktiva stöd. Listan kan göras lång.
Nu handlar det om Irak och Afghanistan. Men den som inbillar sig att Saddam störtades för att USA ville införa demokrati är nog ute och cyklar. Där liksom i Afganistan handlade - och handlar - det om att tillsätta USA-trogna regimer.
Det gäller den sista kvarvarande oljan. Men Afganistan har väl ingen olja, kanske någon invänder. Nej, men Irak har. Och Iran. Titta på kartan: På ena sidan om Iran ligger Irak, på den andra ligger Afghanistan.
Krigsmuller mot Iran har hörts i åratal, med landets anrikning av uran som svepskäl. När kriget mot Iran inleds är det viktigt för USA att ha allierade, inte fiender som grannländer. Det är av avgörande betydelse.
När det kriget kommer, tro då inte att det gäller urananrikningen eller att skänka landets förtryckta befolkning frihet.
Det gäller oljan. Och makten. Och hela den ohyggligt blodiga härligheten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar